Jag trodde jag skulle bli avundsjuk. På korgmöbler, snyggaste köket, läckraste matplatsen... Var på besök i finare kvarter i går, och visst var villan fin men inte överdådig på något sätt. Vi satt på altanen i trämöbler av äldre datum, under stora parasoller - det mesta propert men inte pretto. Vad skönt, kände jag. Och överallt; hundhår och kattmat. Vad skönt - det var inte så perfekt som jag misstänkt. Det var... mänskligt!
Det bjöds oliver, olika sorters bröd och tapenade till rosévinet och sedan en jättegod sallad med baconlindad örtkyckling, valnötter och melon samt olivolja och ett fantastiskt rödvin! Så fantastiskt att jag måste komma ihåg att köpa det! Men så är vännen vinkännare och munskänk också! Till efterrätt chevre chaud, man kan bli lyrisk av mindre! Och när jag väl bestämde mig för att åka hem kom det en snabb-buss så jag var hemma på fyrtio minuter. En riktigt härlig sommardag! Utan avundsjuka!
I dag har jag upplevt en annan känsla; frihet på jobbet. Jag kunde glida in där vid lunchtid, snacka litet skit med säljarna, förutsättningslöst känna en potentiell mediachef på pulsen och bara glassa en stund innan det var dags för avtackningen av min företrädare. Bäst var också att mediachefen signerade anställningsavtalet, så när jag lämnade kontoret efter ett par timmar hade jag en ny kollega i mitt team. Min magkänsla signalerar att hon kan sitt jobb, att hon pratar litet väl mycket och möjligen att hon svajar något i humöret mellan varven. Det ska bli spännande att se om magkänslan är rätt! Det är dock positivt att hon är på plats den 8 augusti när jag börjar jobba igen - jag vill inte att vi tappar tempo!
I morgon tillträder jag officiellt som chefredaktör för Skydd & Säkerhet. Så, nu är cirkeln sluten! Vi är där, där vi skämtade om att vi skulle vara för en herrans massa år sedan. Jag tar över hans livsverk.
Men - innan dess, ska jag fortsätta njuta av min semester! För när jag kommer tillbaka är friheten på jobbet över. Då blir det inte så mycket snack med säljarna, så många fikastunder, så många förutsättningslösa möten - då blir det åka av!
torsdag 30 juni 2011
tisdag 28 juni 2011
Sommartider hej hej
Klockan är 8.18 och jag sitter på balkongen med en viktväktar-bar och ett glas vatten. Jag har varit ute och stavgått i 40 minuter och njuter av den ljumma sommarmorgonen.
Häromveckan tittade vi på en videofilm från 1995-96 någon gång. Någon av ungdomarna sade att vi gjorde så mycket när de var små. Det gjorde vi verkligen. Ingenting var omöjligt. Vi packade in oss i bilen med enorma mängder packning, barnvagnar, leksaker och ungar och åkte på korta utflykter och semestrar runt om i landet. Vi dukade upp till födelsedagsfika oavsett var vi befann oss, vi ordnade grillaftnar för stora sällskap och vi hade alltid ännu mer saker på gång. Jag minns de där åren, och de var rätt många, med sådan glädje. Och sorg. För att de är över.
Just nu sitter ena sonen på tåget till Göteborg. Precis på gränsen till att bli myndig. De andra två jobbar och här sitter jag. Mamman som en gång var deras centrala trygghet. Den största sorgen var kanske när de inte längre ville åka med till stranden. Jag stod där i köket med en korg full av goda mackor och lät tårarna droppa för att ingen ville följa med. Jag låg på stranden och tyckte att livet var helt meningslöst och innehållslöst. Det var den första gången jag faktiskt insåg att jag och maken går in i en ny tid nu. Sakta men säkert har jag vant mig. Vi har "vuxit in i " vår nya vuxenroll, där vi inte behöver ta några större hänsyn till någon annan än oss själva. I år är andra sommarsemestern utan ungdomar. De åker på sina håll och vi åker på vårt. Det är fortfarande en sorg. Men det är en sorg jag kan leva med. Det är klart att de ska leva sina liv, precis som jag gjorde en gång i tiden. Jag minns mammas tårar på Arlanda, när jag knappa 18 år drog till något helt okänt i England första gången på obestämd framtid. Jag kom ju tillbaka! Jag minns mina föräldrars oro när jag skulle resa jorden runt. Men jag kom tillbaka då också och jag var, får man nog säga, i högsta grad närvarande i alla år därefter.
För samtidigt som det är en sorg att man inte längre är den centrala tryggheten i barnens liv är det en stor och innerlig glädje att de har vuxit upp till sådana fantastiska människor! Kanske har då barndomen, med trygghet, aktiviteter, semestrar och socialt umgänge bidragit till att de är just de unga vuxna de är.
Den klarblå himlen utlovar en fantastisk sommardag. Carpe diem!
Häromveckan tittade vi på en videofilm från 1995-96 någon gång. Någon av ungdomarna sade att vi gjorde så mycket när de var små. Det gjorde vi verkligen. Ingenting var omöjligt. Vi packade in oss i bilen med enorma mängder packning, barnvagnar, leksaker och ungar och åkte på korta utflykter och semestrar runt om i landet. Vi dukade upp till födelsedagsfika oavsett var vi befann oss, vi ordnade grillaftnar för stora sällskap och vi hade alltid ännu mer saker på gång. Jag minns de där åren, och de var rätt många, med sådan glädje. Och sorg. För att de är över.
Just nu sitter ena sonen på tåget till Göteborg. Precis på gränsen till att bli myndig. De andra två jobbar och här sitter jag. Mamman som en gång var deras centrala trygghet. Den största sorgen var kanske när de inte längre ville åka med till stranden. Jag stod där i köket med en korg full av goda mackor och lät tårarna droppa för att ingen ville följa med. Jag låg på stranden och tyckte att livet var helt meningslöst och innehållslöst. Det var den första gången jag faktiskt insåg att jag och maken går in i en ny tid nu. Sakta men säkert har jag vant mig. Vi har "vuxit in i " vår nya vuxenroll, där vi inte behöver ta några större hänsyn till någon annan än oss själva. I år är andra sommarsemestern utan ungdomar. De åker på sina håll och vi åker på vårt. Det är fortfarande en sorg. Men det är en sorg jag kan leva med. Det är klart att de ska leva sina liv, precis som jag gjorde en gång i tiden. Jag minns mammas tårar på Arlanda, när jag knappa 18 år drog till något helt okänt i England första gången på obestämd framtid. Jag kom ju tillbaka! Jag minns mina föräldrars oro när jag skulle resa jorden runt. Men jag kom tillbaka då också och jag var, får man nog säga, i högsta grad närvarande i alla år därefter.
För samtidigt som det är en sorg att man inte längre är den centrala tryggheten i barnens liv är det en stor och innerlig glädje att de har vuxit upp till sådana fantastiska människor! Kanske har då barndomen, med trygghet, aktiviteter, semestrar och socialt umgänge bidragit till att de är just de unga vuxna de är.
Den klarblå himlen utlovar en fantastisk sommardag. Carpe diem!
söndag 26 juni 2011
Ännu en helg avklarad
Det har låtit så klyschigt det där med att man ska gå igenom ett sorgeår för att bearbeta sorgen. Nu har vi klarat av julen (i ett töcken), nyår, trettonhelgen, födelsedagar, påsken, valborg och midsommarafton. Nu är det mammas födelsedag kvar och möjligen allahelgonahelgen. Sedan är det avklarat. Visst är de där familjehelgerna svara att klara av. Men egentligen... egentligen är det dagarna där emellan. De där alldeles vanliga dagarna.
Midsommarafton blev i alla fall en lugn och trevlig kväll hos bror med fru och i går spontaninbjöd vi ett par goda vänner. Hon kom först och senare kom även han. Vi tog ett par glas vin på balkongen och eftersom Cino stängde tidigt, gick vi ner till Bel-Ami och åt. Jag nöjde mig med en sallad medan de andra åt plankstek och fisk. Det blev litet mer vin där, innan vi gick till puben på Stationsgatan och tog ännu ett glas på uteplatsen. Maken ramlade på en gammal kollega och växlade några ord.
Nu har jag onekligen förbrukat min pointsbudget för veckan, så från och med nu får jag hålla mig i schack resten av dagarna... Hur nu det ska gå - ska hem till en mat- och vinglad exkollega i Saltsjö Boo på onsdag...
I morse sken solen, så jag tog min sedvanliga stavgångstur innan maken och jag åkte till Stadshuset och fikade. Sedan har jag stått i köket. Alla ungdomar väntas hit och det vankas sjömansbiff med påföljande gino och fotbollsmatch på TV - Trelleborg-AIK. En ovanlig bortaseger skulle vara balsam för själen!
Midsommarafton blev i alla fall en lugn och trevlig kväll hos bror med fru och i går spontaninbjöd vi ett par goda vänner. Hon kom först och senare kom även han. Vi tog ett par glas vin på balkongen och eftersom Cino stängde tidigt, gick vi ner till Bel-Ami och åt. Jag nöjde mig med en sallad medan de andra åt plankstek och fisk. Det blev litet mer vin där, innan vi gick till puben på Stationsgatan och tog ännu ett glas på uteplatsen. Maken ramlade på en gammal kollega och växlade några ord.
Nu har jag onekligen förbrukat min pointsbudget för veckan, så från och med nu får jag hålla mig i schack resten av dagarna... Hur nu det ska gå - ska hem till en mat- och vinglad exkollega i Saltsjö Boo på onsdag...
I morse sken solen, så jag tog min sedvanliga stavgångstur innan maken och jag åkte till Stadshuset och fikade. Sedan har jag stått i köket. Alla ungdomar väntas hit och det vankas sjömansbiff med påföljande gino och fotbollsmatch på TV - Trelleborg-AIK. En ovanlig bortaseger skulle vara balsam för själen!
fredag 24 juni 2011
RIP mamma
- Jag har hört om en stad ovan molnen,
ovan jordiska, dimhöljda länder.
Jag har hört om dess solljusa stränder,
och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Jag högt måste sjunga.
Halleluja! Jag går till den staden.
Om än stegen blir trötta och tunga,
bär det uppåt och hemåt ändå. - Jag har hört om ett land utan tårar,
utan sorg, utan nöd, utan strid.
Och där ingen sjukdom mer lider,
och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Där fröjdas vi alla.
Halleluja! Vart tvivel försvunnit.
Aldrig mer skall jag stappla och falla,
jag är framme, ja hemma hos Gud. - Jag har hört om den snövita dräkten,
och om glansen av gyllene kronor.
Jag har hört om den himmelska släkten,
och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Jag fröjdas i anden,
och jag kan höra den himmelska sången.
Och det sliter i jordiska banden,
ty jag vet jag skall snart vara där.
För ett år sedan klockan sju på morgonen hämtade maken mig och barnen på Arlanda efter en lång flygresa från Thailand. Till lunch kom mamma och pappa. Mamma var nedstämd och litet orolig. Hon hade fått dödsdomen av läkaren, det är jag säker på. Han hade varit väldigt rak - och som hon uppfattade - otrevlig. Hon tyckte inte alls om honom. Men jag tror hon förstod. Vi såg allihop i alla fall att hon inte mådde lika bra som hon gjort när vi åkte tolv dagar tidigare. Det var någonstans kring midsommar i fjol som allt vände. Sedan blev det bara värre och värre.
Och i dag tänker jag på henne. Och saknar henne oändligt.
torsdag 23 juni 2011
Semester = regn!
Om två, tre timmar går jag på semester. Och det öser ner ute. De varnar för upp till 50 millimeters regn i dag. Naturligtvis... Nu är det bara att hålla tummarna för att solen återvänder några veckor, annars kan det bli deppiga semesterdagar framöver!
Men semestern är efterlängtad! Efter några full-chokade veckor har jag ont i magen, är uppsvullen, har sår i munnen och är konstant trött. Dessutom har jag ont i foten som jag slog i dörren förra veckan, så det är litet väl mycket elände. Mitt i allt det, en massa sociala roligheter.
Det var trevligt att träffa gamla grannar och sina kusiner på festen i lördags, det var jättekul att träffa många av exspjutspetsarna i måndags (även två som jag aldrig träffat förut - kretsen utökas kontinuerligt) och att gå på företagets sommarfest på libanesisk restaurang i tisdags.
Det var underbart att se AIK slå Norrköping med 3-0 i solen i går kväll.
Fast jag är litet sliten. Och även om jag har semester kommer jag att läsa mejl, svara i telefonen och göra minst en intervju. Nu är det ju inte bara problem med att jag ska göra två tidningar i augusti, mediachefen slutar i dag och projektledaren är sjukskriven. Jag var tvungen att gå till chefen häromdagen och dryfta min lätta oro för tempoförlusten.
Redaktionen är nästan öde i dag; det är dagen före midsommarafton och många flexar ut eller har redan börjat sin semester. Om en stund ska jag ta farväl av mediachefen och nästa vecka slutar min företrädare på ena tidningen. Själv ska jag försöka flexa ut tidigare - och trotsa regnet.
Härliga sommar! Om bara regnet upphör! Och semestern kan börja!
Men semestern är efterlängtad! Efter några full-chokade veckor har jag ont i magen, är uppsvullen, har sår i munnen och är konstant trött. Dessutom har jag ont i foten som jag slog i dörren förra veckan, så det är litet väl mycket elände. Mitt i allt det, en massa sociala roligheter.
Det var trevligt att träffa gamla grannar och sina kusiner på festen i lördags, det var jättekul att träffa många av exspjutspetsarna i måndags (även två som jag aldrig träffat förut - kretsen utökas kontinuerligt) och att gå på företagets sommarfest på libanesisk restaurang i tisdags.
Det var underbart att se AIK slå Norrköping med 3-0 i solen i går kväll.
Fast jag är litet sliten. Och även om jag har semester kommer jag att läsa mejl, svara i telefonen och göra minst en intervju. Nu är det ju inte bara problem med att jag ska göra två tidningar i augusti, mediachefen slutar i dag och projektledaren är sjukskriven. Jag var tvungen att gå till chefen häromdagen och dryfta min lätta oro för tempoförlusten.
Redaktionen är nästan öde i dag; det är dagen före midsommarafton och många flexar ut eller har redan börjat sin semester. Om en stund ska jag ta farväl av mediachefen och nästa vecka slutar min företrädare på ena tidningen. Själv ska jag försöka flexa ut tidigare - och trotsa regnet.
Härliga sommar! Om bara regnet upphör! Och semestern kan börja!
söndag 19 juni 2011
Hemligheternas hemlighet
Friidrottaren Patrik Sjöberg har gått ut och berättat om sexuella övergrepp av sin tränare/styvpappa och nu briserar fler och fler övergreppsbomber inom idrottsvärlden. Det är så att håren reser sig. Man blir galen av ilska över varenda unge som far eller har farit illa. Vad är det för män som begår dessa handlingar? Hur kommer det sig att det uppenbarligen är så många?
Jag minns vaktmästare S A på mellanstadiet. Undrar hur många han var på. Han verkade så snäll, så barnvänlig. Vi var många som gärna hjälpte honom med små sysslor. Undrar hur många av oss som drabbades. Jag vet ju att jag och barndomsvännen i alla fall efter ett tag började prata om att vi inte tyckte om honom och att vi gick in på några små trevande detaljer för att få bekräftat att han gjort samma sak. Vi hade privilegier. Vi fick leka i lektionssalarna på helgerna, vi fick se film och vi fick ha repetitioner för vår ABBA-grupp i gympasalen. Rätt tvärt slutade vi dock att hänga i skolan på eftermiddagar och helger. S A var säkert inte värst men han var vidrig. Och vi berättade inte för någon vuxen. Inte för mamma och pappa, inte för lärare eller kurator. Jag vet inte varför men skam spelade säkert in.
Det är minnen som kommer tillbaka en regnig söndag när media rapporterar om övergreppen i Luigi, dagen efter en trevlig fest för ettårigt bröllopsjubileum då vi minglade med gamla grannar och kusiner.
Jag minns vaktmästare S A på mellanstadiet. Undrar hur många han var på. Han verkade så snäll, så barnvänlig. Vi var många som gärna hjälpte honom med små sysslor. Undrar hur många av oss som drabbades. Jag vet ju att jag och barndomsvännen i alla fall efter ett tag började prata om att vi inte tyckte om honom och att vi gick in på några små trevande detaljer för att få bekräftat att han gjort samma sak. Vi hade privilegier. Vi fick leka i lektionssalarna på helgerna, vi fick se film och vi fick ha repetitioner för vår ABBA-grupp i gympasalen. Rätt tvärt slutade vi dock att hänga i skolan på eftermiddagar och helger. S A var säkert inte värst men han var vidrig. Och vi berättade inte för någon vuxen. Inte för mamma och pappa, inte för lärare eller kurator. Jag vet inte varför men skam spelade säkert in.
Det är minnen som kommer tillbaka en regnig söndag när media rapporterar om övergreppen i Luigi, dagen efter en trevlig fest för ettårigt bröllopsjubileum då vi minglade med gamla grannar och kusiner.
lördag 18 juni 2011
Tjatig trivsel
Jag går runt i lägenheten och njuter. Jag älskar min Kungsängen-säng, mitt nya Ikea-täcke och min kudde. Jag älskar vår soffa och det snygga soffbordet. Jag gillar verkligen matsalsgruppen och jag älskar balkongen, utsikten, livet utanför. Jag älskar att sitta i köket på morgonen, äta osockrad fullkornsvälling med sked och titta ut över innergården. Jag älskar vår stora hall, läget mitt i Sundbyberg. För jag trivs med livet. Jag är jättenöjd med att vi har möjlighet att ha så många materiella saker, som min iPad. Den förenklar mitt liv oerhört genom att jag kan läsa böcker på resa, lösa korsord, lyssna på musik, läsa mejl, läsa tidningen, anteckna när jag behöver anteckna - det ger en guldkant på tillvaron. Men det är, som tur är, inte bara de materiella tingen som förgyller min tillvaro.
Jag trivs med att gå ner i vikt och känna igen min egen kropp igen, jag ser verkligen fram emot att ta över säkerhetstidningen och att få fokusera på en tidning.
Jag trivs med att träffa alla före detta kollegor och ha stillsamma after works i vår vackra huvudstad.
Jag älskar värmen och sommaren, även om jag svettas ibland.
Jag älskar vår lägenhet även om den blir dammig. Jag älskar vårt geografiska läge hur stimmigt det än blir. Jag älskar min familj mer än något annat, vad som än händer.
Det finns naturligtvis - som alltid - utvecklingspotential; nytt golv i köket, ny TV i vardagsrummet, större TV i sovrummet, duschkabin och nytt golv i badrummet, trägolv på balkongen, induktionshäll och inbyggnadsugn i köket - men det är verkligen bara prylar. Bara döda ting som förskönar och förenklar litet.
Det finns en möjlig utvecklingspotential i att byta jobb så att jag får jobba närmare hemmet, så småningom, det finns en möjlig utvecklingspotential i utökad familj så småningom (och då menar jag barnbarn) - allt sådant är en gigantisk bonus.
Det handlar om att leva här och nu, om att ta tillvara det vi har, att uppskatta frånvaron av sjukdomar, att suga musten ur livet utan att suga musten ur oss själva. Det handlar om att leva i och njuta av nuet.
torsdag 16 juni 2011
Vi är överallt
Vissa saker får en helt oväntat att le litet löjligt och bli på gott humör. I går eftermiddag hade vi vårt första VIP Security Group med sex säkerhetsföretag på en pub på Karlavägen. En av deltagarna är lika mycket AIK:are som jag men sitter på östra läktaren. Vi slänger alltid litet käft kring fotboll när vi ses. När föreläsaren, högt uppsatta departementsrådet från regeringens kriskansli kom, sade vi att vi pratade litet fotboll, men nämnde inget lag.
Under departementsrådets föredragning sade den andra AIK:aren att han borde säga åt justitieministern att fundera kring huliganpolitiken, då svarade departementsrådet:
– Nej, jag nöjer mig med att gå på AIK-matcherna...
Det blev visst jubel och efter föredragningen fiskade han upp sitt årskort. Det visade sig att han satt på östra, bara några rader framför den andra AIK:aren i sällskapet.
Det är fantastiskt vad AIK-skapet förbrödrar! Vi fick genast en synnerligen god relation och när uppsluppenheten lagt sig, tillkännagav en av de andra deltagarna att han också var AIK:are och att han var uppvuxen i Sundbyberg, men att han inte går på matcher.
Det faktum att vi är överallt gjorde mig på gott humör.
Jag blev också på gott humör när jag ställde mig på vågen i morse - för även om det inte är mycket, så har jag ändå tappat några gram till.
Under departementsrådets föredragning sade den andra AIK:aren att han borde säga åt justitieministern att fundera kring huliganpolitiken, då svarade departementsrådet:
– Nej, jag nöjer mig med att gå på AIK-matcherna...
Det blev visst jubel och efter föredragningen fiskade han upp sitt årskort. Det visade sig att han satt på östra, bara några rader framför den andra AIK:aren i sällskapet.
Det är fantastiskt vad AIK-skapet förbrödrar! Vi fick genast en synnerligen god relation och när uppsluppenheten lagt sig, tillkännagav en av de andra deltagarna att han också var AIK:are och att han var uppvuxen i Sundbyberg, men att han inte går på matcher.
Det faktum att vi är överallt gjorde mig på gott humör.
Jag blev också på gott humör när jag ställde mig på vågen i morse - för även om det inte är mycket, så har jag ändå tappat några gram till.
onsdag 15 juni 2011
Hela vägen in i kaklet
Hinner inte med mig själv just nu! Det är så mycket som ska bli klart före semestern. Jag vill ha rent skrivbord när jag går på sex veckors ledighet och då blir resultatet detta.
Måndags: två intervjuer, en på Arlanda och en i Stadshagen och däremellan massa jobb på Lidingö. Räksallad och två glas vin hos god vän på kvällen.
Tisdags: Engelskt symposium på förmiddagen, en intervju vid Globen och en intervju på Södermalm. Däremellan jobb vid datorn på två fik och genomlidande av beskådandet av studentfirande ungdomar på Götgatan. Artikelskrivande till halv elva på kvällen.
I dag: en telefonintervju, ett möte, ett telefonmöte och en pubafton i jobbet med den specialistgrupp jag och vi har skapat där jag ska tala och presentera såväl tanke som föreläsare.
I morgon: Utbildning i nya hemsidesplattformen på stan i två timmar, telefonintervju, möte och intervju på södermalm innan Viktväktarbesöket (och det går åt helvete!)
Fredag: Heldagskonferens med jobbet om den nya organisationen.
Lördag: Artikelskrivande, tvätt, städning och fest (tur att presenten är klar)
Söndag: VILA?! Fotboll på TV hemma eller borta.
Måndag: Jurygruppsarbete, kontakter med alla frilansare, intervju på Essingeöarna och after work med exspjutspetsarna på Norra Bantorget.
Tisdag: Intervju i Bromma, artikelskrivande, jurygruppsdiskussioner, utskick av en massa inbjudningar inför hösten och sommarfest med jobbet - libanesisk buffé bland annat
Onsdag: Lunch med kollegorna som ska sluta och fotboll på Råsunda på kvällen.
Torsdag: Fixa allt praktiskt före semestern. Köpa en present och beställa bussresor. Viktväktarmöte (som går åt helvete!)
Fredag: SEMESTER och MIDSOMMAR!
Det är bara att köra hela vägen in i kaklet, som vanligt!
Måndags: två intervjuer, en på Arlanda och en i Stadshagen och däremellan massa jobb på Lidingö. Räksallad och två glas vin hos god vän på kvällen.
Tisdags: Engelskt symposium på förmiddagen, en intervju vid Globen och en intervju på Södermalm. Däremellan jobb vid datorn på två fik och genomlidande av beskådandet av studentfirande ungdomar på Götgatan. Artikelskrivande till halv elva på kvällen.
I dag: en telefonintervju, ett möte, ett telefonmöte och en pubafton i jobbet med den specialistgrupp jag och vi har skapat där jag ska tala och presentera såväl tanke som föreläsare.
I morgon: Utbildning i nya hemsidesplattformen på stan i två timmar, telefonintervju, möte och intervju på södermalm innan Viktväktarbesöket (och det går åt helvete!)
Fredag: Heldagskonferens med jobbet om den nya organisationen.
Lördag: Artikelskrivande, tvätt, städning och fest (tur att presenten är klar)
Söndag: VILA?! Fotboll på TV hemma eller borta.
Måndag: Jurygruppsarbete, kontakter med alla frilansare, intervju på Essingeöarna och after work med exspjutspetsarna på Norra Bantorget.
Tisdag: Intervju i Bromma, artikelskrivande, jurygruppsdiskussioner, utskick av en massa inbjudningar inför hösten och sommarfest med jobbet - libanesisk buffé bland annat
Onsdag: Lunch med kollegorna som ska sluta och fotboll på Råsunda på kvällen.
Torsdag: Fixa allt praktiskt före semestern. Köpa en present och beställa bussresor. Viktväktarmöte (som går åt helvete!)
Fredag: SEMESTER och MIDSOMMAR!
Det är bara att köra hela vägen in i kaklet, som vanligt!
söndag 12 juni 2011
Dyr förvisning
Så satte vi oss i Brassestolar vid vattnet i närheten av Pampas Marina och drack en läsk. Solen värmde och jag vände ansiktet uppåt. Och så kom sorgen. Det finns så mycket jag vill prata med mamma om. Så mycket jag vill berätta och få återkoppling på. Och ofrånkomligen hamnade jag på guldbröllopsmiddagen. Paradnumret. La Grande Finale. Hennes irrationella handlande när vi skulle bryta upp. Mina samtal med ASIH-akutsköterskan. Mamma visste nog då. Att det var slutet. Jag visste det. Jag såg det när hon låg på ambulansbåren. Och så såg jag dödsögonblicket. Om och om igen. Jag kan inte ens skriva om det utan att tårarna börjar rinna. Varför är det så svårt just nu? Det är ett halvår sedan. Kanske finns det något som heter "halvårskrisen"?
Jag var inte alls upplagd för att göra stan på kvällen. Hade hellre suttit hemma hos några vänner och grillat i lugn och ro. Men vi åkte i vår förvisning in till city. Det var varmt så maken ville inte gå långt, utan det fick bli alltid lika skuggiga och blåsiga Pickwick på Drottninggatan. Vi åt och tog ett glas vin/öl medan tiden sniglade sig fram. Vi visste inte ens vilken film vi ville se på bio så vi gick till Filmstaden och kunde konstatera att vi egentligen inte ville så någon av filmerna som visades. Därför fick det bli den vi minst av allt ratade, Baksmällan II. En så sen föreställning som möjligt, 21.40. Vi gick Drottninggatan upp och satte oss på Regina, där vi tog varsitt glas och litet nötter. Tittade på människor och kunde konstatera att dessa delar av staden mest består av turister. Stockholmarna ägnar sig åt after work på vardagar och hänger på glassiga ställen vid vattnet på helgerna.
Vi hann med en kopp kaffe på Sergels torg innan det äntligen var dags för filmen, som var - om möjligt - ännu mer pubertal än ettan. Ettan skrattade man åtminstone åt, det här var en karbonkopia och inte lika roligt längre.
Vi åkte hemåt och satt på bänken på torget en stund innan sonen meddelade att han jagat hem sina kompisar och att vi kunde komma hem. Jag undrar litet varför vi inte bara kunde smyga in och dra oss tillbaka på vårt sovrum medan kompisarna var kvar men det får jag fortsätta undra. Vi kunde i alla fall konstatera att förvisningen blev rätt dyr - det kostar att ligga på topp, även om underhållningen inte är storstilad.
Morgonens stavgång blev svettig. Det ligger åska i luften och är jättekvavt i solen och rätt kallt i skuggan. Vi ska åka över och fika med pappa en sväng och sedan avvakta kvällens återupptagande av allsvenskan. Sedan väntar en intesiv vecka - jag har mycket jag ska hinna med men vet, med ålderns rätt, att jag grejar det.
Och så måste jag gå vidare.
Jag var inte alls upplagd för att göra stan på kvällen. Hade hellre suttit hemma hos några vänner och grillat i lugn och ro. Men vi åkte i vår förvisning in till city. Det var varmt så maken ville inte gå långt, utan det fick bli alltid lika skuggiga och blåsiga Pickwick på Drottninggatan. Vi åt och tog ett glas vin/öl medan tiden sniglade sig fram. Vi visste inte ens vilken film vi ville se på bio så vi gick till Filmstaden och kunde konstatera att vi egentligen inte ville så någon av filmerna som visades. Därför fick det bli den vi minst av allt ratade, Baksmällan II. En så sen föreställning som möjligt, 21.40. Vi gick Drottninggatan upp och satte oss på Regina, där vi tog varsitt glas och litet nötter. Tittade på människor och kunde konstatera att dessa delar av staden mest består av turister. Stockholmarna ägnar sig åt after work på vardagar och hänger på glassiga ställen vid vattnet på helgerna.
Vi hann med en kopp kaffe på Sergels torg innan det äntligen var dags för filmen, som var - om möjligt - ännu mer pubertal än ettan. Ettan skrattade man åtminstone åt, det här var en karbonkopia och inte lika roligt längre.
Vi åkte hemåt och satt på bänken på torget en stund innan sonen meddelade att han jagat hem sina kompisar och att vi kunde komma hem. Jag undrar litet varför vi inte bara kunde smyga in och dra oss tillbaka på vårt sovrum medan kompisarna var kvar men det får jag fortsätta undra. Vi kunde i alla fall konstatera att förvisningen blev rätt dyr - det kostar att ligga på topp, även om underhållningen inte är storstilad.
Morgonens stavgång blev svettig. Det ligger åska i luften och är jättekvavt i solen och rätt kallt i skuggan. Vi ska åka över och fika med pappa en sväng och sedan avvakta kvällens återupptagande av allsvenskan. Sedan väntar en intesiv vecka - jag har mycket jag ska hinna med men vet, med ålderns rätt, att jag grejar det.
Och så måste jag gå vidare.
lördag 11 juni 2011
Lekande lätt
Det är verkligen ingen lek att gå ner i vikt. Har gått på Viktväktarna i sådär sex veckor nu och bara lyckats gå ner 2,8 kilo! Det är surt men sött - det går ändå neråt! Det går bara så långsamt! Samtidigt är det så svårt just nu, med sol, värme och sommar. I går blev det arbetslunch i Globen och möte hos otroligt trevliga potentiella partners och för mig gamla bekanta.
Det blev visserligen köpemat från Hemköps delikatessdisk för mig och maken och litet senare på kvällen gick vi ut till Fashion Café och tog ett glas öl respektive vin och fortsatte därefter till Cino för en dryckesrepris. Det var en underbar kväll - det kändes som om vi satt utomlands och jag bara njuter.
De andra klagar på värmen, jag svettas men njuter. Det är så få sådana här dagar i detta land, så det handlar om att suga ut allt! Det är lekande lätt att dras med i livsstilen som är mer laid-back.
I morse blev det rask stavgång och nu har sonen dukat upp för sin inflyttningsmiddag till aftonen. Vad vi vuxna ska göra står skrivet i stjärnorna. Vi får väl ta dagen och kvällen som den kommer.
Det är lekande lätt att leva sommarliv.
Det blev visserligen köpemat från Hemköps delikatessdisk för mig och maken och litet senare på kvällen gick vi ut till Fashion Café och tog ett glas öl respektive vin och fortsatte därefter till Cino för en dryckesrepris. Det var en underbar kväll - det kändes som om vi satt utomlands och jag bara njuter.
De andra klagar på värmen, jag svettas men njuter. Det är så få sådana här dagar i detta land, så det handlar om att suga ut allt! Det är lekande lätt att dras med i livsstilen som är mer laid-back.
I morse blev det rask stavgång och nu har sonen dukat upp för sin inflyttningsmiddag till aftonen. Vad vi vuxna ska göra står skrivet i stjärnorna. Vi får väl ta dagen och kvällen som den kommer.
Det är lekande lätt att leva sommarliv.
torsdag 9 juni 2011
Ljuva sommarmorgon
Jag älskar, fullkomligen älskar, sommarmorgnar. Värmen, dofterna och känslan av sommar ger nästan en religiös kick, även om jag bara får njuta av dem när jag går mellan bilen och jobbets ytterdörr. Snart, snart, är det semester och om vädrets makter står oss bi får jag njuta många sådana här morgnar när jag ska gå ut med stavarna. Hoppas vi får en fantastisk sommar!
Runt omkring mig lider bland annat sönerna av de höga halterna gräspollen - det måste vara jättejobbigt att vara allergisk! Runt omkring mig lider bland annat maken av den tryckande värmen - det måste vara jättejobbigt att lida av värme - men själv njuter jag så otroligt av detta väder.
I går eftermiddag/kväll satt jag på Blekholmsterrassen med de två forna kollegorna och åt en räksallad och drack två små glas rosévin. Det är underbart att sitta där; med alla båtar och kanoter som guppar förbi precis intill. Tyvärr var dock personalen vidrigt sur i går men det får man kanske leva med! Vädret är ändå alldeles underbart!
Runt omkring mig lider bland annat sönerna av de höga halterna gräspollen - det måste vara jättejobbigt att vara allergisk! Runt omkring mig lider bland annat maken av den tryckande värmen - det måste vara jättejobbigt att lida av värme - men själv njuter jag så otroligt av detta väder.
I går eftermiddag/kväll satt jag på Blekholmsterrassen med de två forna kollegorna och åt en räksallad och drack två små glas rosévin. Det är underbart att sitta där; med alla båtar och kanoter som guppar förbi precis intill. Tyvärr var dock personalen vidrigt sur i går men det får man kanske leva med! Vädret är ändå alldeles underbart!
onsdag 8 juni 2011
Kort vecka
Oj, det är redan onsdag. Invägning i morgon. Fördelen med röda dagar är korta arbetsveckor. Nackdelen är att allt som ska hinnas med en vanlig vecka, ska hinnas med på kortare tid! Alla mina gulmarkerade fält i almanackan färgar sidorna helgula för närvarande...
Efter att ha firat nationaldagen på Golfängarna och Gröna stugan kastade jag mig in i en intensiv arbetsperiod utan tvekan i går. Det är jurymöten, det är intervjuer, det är research, det är möten med chefer och kollegor, det är reportage och det är planering. Fördelen är att tiden går fort och nu närmar sig midsommar med stormsteg, därmed även semester!
I eftermiddag stundar AW med två före detta poliskollegor, vilket blir trevligt i solen och värmen! Sedan måste jag komma på vad jag och maken ska företa oss på lördag kväll, då sonen ska ha inflyttningsmiddag. Naturligtvis är alla vänner upptagna när vi är förvisade, så det gäller att komma på något billigt som bara vi kan göra under ett antal kvällstimmar.
Nu måste jag jobba vidare. Det är ju kort vecka!
Efter att ha firat nationaldagen på Golfängarna och Gröna stugan kastade jag mig in i en intensiv arbetsperiod utan tvekan i går. Det är jurymöten, det är intervjuer, det är research, det är möten med chefer och kollegor, det är reportage och det är planering. Fördelen är att tiden går fort och nu närmar sig midsommar med stormsteg, därmed även semester!
I eftermiddag stundar AW med två före detta poliskollegor, vilket blir trevligt i solen och värmen! Sedan måste jag komma på vad jag och maken ska företa oss på lördag kväll, då sonen ska ha inflyttningsmiddag. Naturligtvis är alla vänner upptagna när vi är förvisade, så det gäller att komma på något billigt som bara vi kan göra under ett antal kvällstimmar.
Nu måste jag jobba vidare. Det är ju kort vecka!
söndag 5 juni 2011
Helgfrid
Så blev det första lördagen i juni och vi åkte med pappa till Erstaterrassen för att fika och äta en lunchmacka. Där hade det dock blivit bar-hängställe med dyra barrätter, så vi gick ner till Fjällgatan och satt i solen någon timme.
Pappa följde med hem och fikade på vår balkong, innan han återvände till Vällingby. Maken och jag åkte till Bromma och tittade på TV-apparater. Vi har fortfarande litet olika språk... När jag säger "åka och titta", då menar jag "åka och köpa". För maken är "åka och titta" en av många resor till flera olika butiker och bara början på en lång process fram till ett beslut. Då är ofta utvalt objekt slut, varpå jakten får fortsätta...
När vi kommit hem, åt vi lövbiff på balkongen och sedan gick vi först ner till rosa fiket och tog ett glas vin respektive öl. Där höll ett rockabillyband på att förbereda en spelning och de hade också en fotosejour utanför. Vid bordet intill satt ett gäng unga poliser.
Vi avslutade kvällen på Cino, där jag höll mig till cola light och maken tog ett glas öl. Det blev en riktigt lugn och skön lördag.
Så är det söndag. Jag tog min sedvanliga morgonmotion runt Lötsjön och har sedan dess stått i köket. Bror och svägerska ska komma på middag, så jag förbereder champagnesangria med serrano- och olivpumpernickel, mozzarella- och tomatspett, chilikorvar och salta smördegssnurror, avokadobakelse, baconlindad kycklingfilé med sås och en efterrättstallrik med jordgubbspaj, champagnesorbet och kolachokladkaka.
I dag är vädret litet mer tveksamt. Blåsten är kvar och det är halvklart. I morgon firar vi nationaldag. Det blir nog faktiskt första gången vi firar den dagen - de har förberett så mycket nere på Golfängarna och det vill jag inte missa!
Pappa följde med hem och fikade på vår balkong, innan han återvände till Vällingby. Maken och jag åkte till Bromma och tittade på TV-apparater. Vi har fortfarande litet olika språk... När jag säger "åka och titta", då menar jag "åka och köpa". För maken är "åka och titta" en av många resor till flera olika butiker och bara början på en lång process fram till ett beslut. Då är ofta utvalt objekt slut, varpå jakten får fortsätta...
När vi kommit hem, åt vi lövbiff på balkongen och sedan gick vi först ner till rosa fiket och tog ett glas vin respektive öl. Där höll ett rockabillyband på att förbereda en spelning och de hade också en fotosejour utanför. Vid bordet intill satt ett gäng unga poliser.
Vi avslutade kvällen på Cino, där jag höll mig till cola light och maken tog ett glas öl. Det blev en riktigt lugn och skön lördag.
Så är det söndag. Jag tog min sedvanliga morgonmotion runt Lötsjön och har sedan dess stått i köket. Bror och svägerska ska komma på middag, så jag förbereder champagnesangria med serrano- och olivpumpernickel, mozzarella- och tomatspett, chilikorvar och salta smördegssnurror, avokadobakelse, baconlindad kycklingfilé med sås och en efterrättstallrik med jordgubbspaj, champagnesorbet och kolachokladkaka.
I dag är vädret litet mer tveksamt. Blåsten är kvar och det är halvklart. I morgon firar vi nationaldag. Det blir nog faktiskt första gången vi firar den dagen - de har förberett så mycket nere på Golfängarna och det vill jag inte missa!
fredag 3 juni 2011
Bockar av dagen
Stavgång runt Lötsjön och Tulemarken - check!
Tvättning - check
Champagnefrukost med maken - check!
Tillagning av champagnesorbet och chokladkakor - check!
Ett par timmars besök i Kungsträdgården med provsmak och vin - check!
Kaffe i solen i stan - check!
Hemsidesnotis om vinnaren i hamburger-SM - check!
Slappa på balkongen - check!
Middag och vin på Nybergs - check!
Moldavien-Sverige på TV - check!
Dåligt samvete för all mat och dryck - check!
Dåligt samvete för att jag givit någon annan dåligt samvete - check!
Bäst att bocka av denna klämdag snarast. Ny dag i morgon.
Tvättning - check
Champagnefrukost med maken - check!
Tillagning av champagnesorbet och chokladkakor - check!
Ett par timmars besök i Kungsträdgården med provsmak och vin - check!
Kaffe i solen i stan - check!
Hemsidesnotis om vinnaren i hamburger-SM - check!
Slappa på balkongen - check!
Middag och vin på Nybergs - check!
Moldavien-Sverige på TV - check!
Dåligt samvete för all mat och dryck - check!
Dåligt samvete för att jag givit någon annan dåligt samvete - check!
Bäst att bocka av denna klämdag snarast. Ny dag i morgon.
torsdag 2 juni 2011
Värk och avund
Ibland känner jag mig som en avundsjuk person. I dag till exempel. Rätt ska vara rätt helt enkelt.
Men jag hade en supertrevlig kväll med god vän i går, åt smarrig Ceasarsallad på Fashion café och skvallrade om skojigt och sorgligt. Jag bär rätt mycket sorg, märker jag.
Armen skvallrade också om att ett skov bältros var i antågande och det eskalerade och kulminerade under förmiddagen i dag, innan blåsorna dök upp i eftermiddags. Men jag hann med en stavgångsrunda i morse och sedan skjutsade jag sonen till jobbet. Vi åkte till CityGross och sedan kom dottern och så åkte vi till Blockhusudden och fikade. Just där var det lä och soligt, annars har det blåst tämligen kalla vindar i dag.
Vi hann med en sväng till andra sonen för att lämna över mattan som numera är utbytt och återvände hem, där vi åt fräsch mat från Hemköp. Jag satt sedan en stund på balkongen med nyinköpta värmelampan på. Jag har ont. Jag känner mig sjuk. Jag har ingen bra dag. I morgon blir det bättre.
Men jag hade en supertrevlig kväll med god vän i går, åt smarrig Ceasarsallad på Fashion café och skvallrade om skojigt och sorgligt. Jag bär rätt mycket sorg, märker jag.
Armen skvallrade också om att ett skov bältros var i antågande och det eskalerade och kulminerade under förmiddagen i dag, innan blåsorna dök upp i eftermiddags. Men jag hann med en stavgångsrunda i morse och sedan skjutsade jag sonen till jobbet. Vi åkte till CityGross och sedan kom dottern och så åkte vi till Blockhusudden och fikade. Just där var det lä och soligt, annars har det blåst tämligen kalla vindar i dag.
Vi hann med en sväng till andra sonen för att lämna över mattan som numera är utbytt och återvände hem, där vi åt fräsch mat från Hemköp. Jag satt sedan en stund på balkongen med nyinköpta värmelampan på. Jag har ont. Jag känner mig sjuk. Jag har ingen bra dag. I morgon blir det bättre.
onsdag 1 juni 2011
Mattheten övergår i aktion
Nej, det måste bli en ny matta, trots allt. Jag vill känna harmoni i vardagsrummet, inte olust! Eftersom jag jobbar halvdag i dag och inte ska träffa goda vännen förrän vid femsnåret, så hinner jag åka förbi såväl Mattvaruhuset som Rusta i jakten på en ny matta. Samtidigt ska jag nog köpa makens namnsdagspresent och överlämna i förskott; en balkongvärmare!
I går eftermiddag slog värmeböljan till; jag och sonen tog en fika på Cino, gick i rask takt bort till tatueraren och hörde oss för, pantade flaskor, slängde glasflaskor och handlade - allt inom loppet av en timme.
I dag är det regn och blåst igen men det ska eventuellt spricka upp till kvällen - vilket vore underbart, eftersom jag kanske ska sitta på krogen och skvallra i flera timmar.
Något som förgyllde gårdagen var också att jag från två håll fick höra att förra arbetsgivaren sparkat ut ännu en chefredaktör, efter tre månader. Det renderade i mejlväxling och telefonsamtal oss före detta spjutspetsar emellan! Senare fick jag också veta att en av mina forna kollegor fått ett anonymt brev till sin hemadress. Anonyma brev får också min arbetsgivare - bland annat där någon av hans medarbetare smutskastas (undrar vem, kan det vara jag?)...
I dag har jag förstått att annonschefen på förra tidningen faktiskt har slutat. Vi närmade oss henne och försökte värva henne men hon tackade nej och sade att hon hade fått något annat. Jag trodde att hon kanske bara använde det som en liten ursäkt, eftersom det etiskt är litet tvivelaktigt att byta tidning inom samma segment, men tydligen har hon gått vidare! Det är underbara nyheter - för henne men också för oss! Då tappar nämligen vår konkurrent litet fart - om vi är snabba och rekryterar en ny annonschef snarast möjligt!
Problemen hopar sig uppenbarligen på Skeppargatan och jag kan inte säga annat än att det gläder mig. Det ger faktiskt skadeglad energi! Vilket behövs, när jag nu ska besegra "mattheten" och hitta något till vardagsrumsgolvet!
I går eftermiddag slog värmeböljan till; jag och sonen tog en fika på Cino, gick i rask takt bort till tatueraren och hörde oss för, pantade flaskor, slängde glasflaskor och handlade - allt inom loppet av en timme.
I dag är det regn och blåst igen men det ska eventuellt spricka upp till kvällen - vilket vore underbart, eftersom jag kanske ska sitta på krogen och skvallra i flera timmar.
Något som förgyllde gårdagen var också att jag från två håll fick höra att förra arbetsgivaren sparkat ut ännu en chefredaktör, efter tre månader. Det renderade i mejlväxling och telefonsamtal oss före detta spjutspetsar emellan! Senare fick jag också veta att en av mina forna kollegor fått ett anonymt brev till sin hemadress. Anonyma brev får också min arbetsgivare - bland annat där någon av hans medarbetare smutskastas (undrar vem, kan det vara jag?)...
I dag har jag förstått att annonschefen på förra tidningen faktiskt har slutat. Vi närmade oss henne och försökte värva henne men hon tackade nej och sade att hon hade fått något annat. Jag trodde att hon kanske bara använde det som en liten ursäkt, eftersom det etiskt är litet tvivelaktigt att byta tidning inom samma segment, men tydligen har hon gått vidare! Det är underbara nyheter - för henne men också för oss! Då tappar nämligen vår konkurrent litet fart - om vi är snabba och rekryterar en ny annonschef snarast möjligt!
Problemen hopar sig uppenbarligen på Skeppargatan och jag kan inte säga annat än att det gläder mig. Det ger faktiskt skadeglad energi! Vilket behövs, när jag nu ska besegra "mattheten" och hitta något till vardagsrumsgolvet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)