torsdag 7 juli 2011

Besvikelse efter utflykt

Pappa kom över och åt lunch. Full av förväntan. Han hade sett en annons, mejlat och fått svar från en ögonklinik. Nu hoppades han äntligen bli av med sina glasögon. Jag hade en mer skeptisk hållning och sade att jag skulle följa med. Därav denna dags utflykt.

Jag sade åt honom att inte bli besviken om de inte kunde göra något. Jag sade åt honom att inte betala 25 000 kronor för något, om det inte fanns en garanti för att det skulle bli en långvarig effekt.

Vi tragglade oss till kliniken, som ironiskt nog hade sina lokaler på Skeppargatan, mittemot mitt förra jobb. Skulle vara där 13.45 och kom 25 minuter för tidigt. Pappa fick komma in på en gång och jag rustade mig för en och en halv timmes väntan, som undersökningen skulle ta.

Det tog fem minuter, så var vi ute på gatan igen. Eftersom han redan var opererad för starr gick det inte att göra något. Dessutom är han astigmatiker så han hade inte blivit av med glasögonen i alla fall. Han såg så besviken ut!
Som tur är, pratar vi pappa här. Han samlade snabbt ihop sig och vi åkte till Vällingby och fikade i nästan två timmar.

Pappa och jag hade pratat om en gammal jobbarkompis till mamma, så jag sökte litet på nätet och upptäckte att hennes make gått bort i februari, samt att hon hade ny adress. Det innebar att hon inte fått mitt kort om mammas bortgång, så jag bestämde mig för att skicka ett kort. Jag tyckte det var litet underligt att hon inte skickat något födelsedagskort till mamma, som hon alltid gjort. När pappa och jag kom upp i lägenheten låg födelsedagskortet där! Innan jag åkte hem gick jag därför och köpte ett kort och skrev ihop några rader om hennes sorg och om vår sorg.

Sedan åkte jag hem med maken och på kvällen blev det spontanfika med jordgubbar hos goda vänner i Skälby. Sönerna åkte till Mjölby fram och tillbaka och jag låg vaken tills yngsta sonen dök upp klockan två på natten.

Vissa ränder går aldrig ur en gammal mamma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar