söndagen den 10:e juli 2011

Se Sundbyberg och sedan dö

"Se Sundbyberg och sedan dö" är en gammal trallvänlig visa av kompositören Ulf Peder Olrog. Texten lyder så här:

"Att fara till London, Neapel, Paris och Vienna,
till del lär väl aldrig i livet vi nå'nsin få råd.
Den enda reklam, som oss passar, det är faktiskt denna
affisch uti vår lilla blygsa,´mma resebyrå.

Se Sundbyberg och sedan dö,

möt våren i Södertälje.
Glöm Reymersholm med slask och tö
möt våren i Södertälje.

Nog vet jag väl dem, som så gärna och innerligt ville,

få se Monte Carlo och se ödets roulette.
På femkort, tju'ett, Svarte Petter och poker och kille,
jag vet, var man blir ruinerad precis lika lätt:
Se Sundbyberg och............

En faster jag har och hon lystrar till förnamnet Ester,

det är henne, jag hoppas om möjligt få ärva en dag.
Nu är det visst så, att min faster har tänkt ta semester,
"Ett råd vill jag ge er, följ mitt råd kära faster sa' jag:
Se Sundbyberg och......."

Och så får det bli. Det är verkligen en helt fantastisk stad, Sundbyberg. Jag känner mig redan som Sumpanbo ända ut i fingerspetsarna. Jag ser nästan fram emot hösten, då jag ska få uppleva staden i mörkret, och se de fina gatlyktorna i sin prakt. 

Apropå att dö; i går skjutsade vi sonen till Arlanda med två kompisar för färd till Kanarieöarna. Det kändes som vanligt vemodigt att se ungdomarna gå genom säkerhetskontrollen men samtidigt litet skönt. Nu får de sköta sig själva och jag kan inget göra. Det är en del av livets gång. 

Maken och jag åkte till Gröna stugan och åt en macka respektive kaka och fikade. Och nu kommer vi till det där med att dö; efteråt gick vi in vid Lötsjökapellet och begravningsplatsen. Vi tog en sväng runt den otroligt vackra minneslunden, som verkligen är en lund, och som också hade ett litet hus där man kan gå in och sitta om det är dåligt väder. "Här får det bli", sade jag när vi gick därifrån. Jag ser Sundbyberg här och nu och den dag det är dags så är det i Lötsjökapellet ceremonin ska hållas och i minneslunden jag ska finnas.
Från död till kapitalism. Vi åkte vidare till Mazda och provkörde Mazda 3. Meningen var att vi även skulle köra Mazda 6 men försäljaren fick en affär och blev sittande på kontoret medan vi stod och svettades i bilhallen, så vi gav upp och åkte i stället till klipporna i Äppelviken. Där satt vi och solade i ett par timmar. 

Efter ett glas vin på balkongen såg vi mer av Sundbyberg. Vi gick bort till Chez Michel och åt. Det var fullt av folk och det började bra; vi åt vitlöksbröd med tsatsiki, som var supergod. Sedan tog maken plankstek och jag club sandwich. Och någonstans där blev det för mycket. Jag blev nästan litet illamående och det var inte särskilt gott heller. Även maken blev litet äckelmagad av maten. Däremot var ägaren supertrevlig och jätterolig, så vi fick oss några goda skratt. 

Vi tog ett glas till på Fashion Café, där det var någon form av 30-årsfest för en tjej. De stod ute och drack rosa bubbel innan de gick in för att äta och öppna presenter. Mannen i 21:an kom som vanligt ut och gick till 7-Eleven för att köpa en glass. Vi har suttit på Fashion Café tre gångar och alla gånger har jag sett honom och hans rutin.

Borta bra men hemma bäst; mysigast är det ändå på Nybergs Torg, utanför vår balkong. Trots att det inte var så många människor denna lördagkväll var det en god och högljudd stämning på torget, där maken och jag satt på vår balkong denna otroligt ljumma och fina lördagskväll i juli. Litet senare fick någon ett psykbryt och gick omkring och skrek men vad gör väl det?
Vi lever Sundbyberg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar