lördag 16 juli 2011

Sju månader

I dag är det sju månader sedan mamma gick bort. Det har varit sju långa men innehållsrika månader. Det har varit sju månader då sorgen slagit till med jämna mellanrum. Jag tänker på mamma i princip varje dag och jag saknar henne fortfarande oändligt!

Matförgiftning, förkylning och pinjemun inom loppet av en vecka är väl ändå litet i överkant? Tur att jag har semester så att jag är utvilad - annars hade jag nog däckat fullständigt... :-D
Veckan avslutades dessutom med lätt dramatik. I går förmiddag ringde maken och sade att sonen ringt och berättat att hans bil var stulen. Ett par kvällar tidigare hade han lastat ut kassar (med katt-prylar) ur bilen och tydligen tappat nyckeln vid bilen. När han inte hittade nyckeln morgonen efter, trodde han att den låg i någon av kassarna, så han tog reservnyckeln. Dagen efter jobbade han som vanligt och kom hem 01.00 på morgonen.

Och där, någonstans mellan 01.00 och 09.30 i går morse, slog biltjuven till. Jag ringde sonen, tog några varv i lägenheten och tyckte synd om honom. Han sade att han skulle gå runt och leta. Jag kastade mig  till pendeln och åkte till Vällingby. Där hämtade jag bilen och plockade sedan upp sonen. Jag kände på mig att vi skulle hitta bilen. Det kändes som om den skulle finnas i närområdet. Jag lade upp strategin; vi skulle metodiskt söka av Hässelby Strand, Hässelby Gård, Grimsta, området kring Åkermyntan, Vällingby och Råcksta i just den ordningen.

Vi åkte Maltesholmsvägen neråt och kontrollerade badets parkering, svängde upp på Vindruvsbacken och sökte av där och svängde sedan in på Aprikosgatan för att åka runt den. Jag sade till sonen att det finns så himla många små dolda parkeringsplatser och att det egentligen är som att leta efter en nål i en höstack. Det hade gått mindre än 15 minuter sedan vi började leta - då såg vi bilen! Den stod prydligt parkerad mitt på Aprikosgatan! Vi parkerade på en p-ruta mitt emot och ringde maken, som polisanmält stölden och efterlyst bilen. Han fick avlysa allting på LKC och ordna det praktiska medan vi väntade. När vi fick klartecken hade maken ordnat att vi skulle få åka ner till verkstaden, så sonen fick gå fram till bilen, inspektera den och kliva in i den. Det var aska och fimpar överallt, fälgkorset, en bussremsa, en karta allergitabletter och ett par billiga solglasögon var borta men i övrigt såg den ut som vanligt.

Vi körde ner till verkstaden och lämnade bilen. De visade oss hur man gör bilen ostartbar, om tjuven skulle komma tillbaka. Eftersom de behövde nyckel-koden, fick vi åka hem till Sundbyberg och hämta bilpärmen (men koden hittade vi aldrig) och återvända. Sonen bestämde att han inte behövde bilen de närmaste dagarna, så verkstaden lovade att ta hand om den tills startlåset är omprogrammerat och en ny nyckel tillverkad. Det enda jag beklagar (förutom att sonen får betala ett par tusen för ny nyckel och omprogrammering) är att vi inte fick se biltjuven komma ut och upptäcka att bytet var borta! Sedan undrar jag förstås om bilen använts vid något brottsligt under natten. Enligt sonen hade han i alla fall kört sådär sex-åtta mil och eftersom det luktade ordentligt med rök måste någon eller några ha suttit i den ett tag.

Vid det här laget var vi hungriga, så vi åkte upp till Vällingby och åt lunch på Wayne's och fikade med pappa, som inte mår bra. Han har en långvarig förkylning och eftersom han säger att han mår dåligt, mår han verkligen dåligt. Det gör mig orolig.

Jag skjutsade sonen till jobbet, åkte hem och "vilade" (kollade mejl och Facebook) i 20 minuter och åkte sedan tillbaka och hämtade maken på jobbet. Vi besökte OnOff som har gått i konkurs men butiken var i princip redan tömd. När vi var på MediaMarkt ringde goda vännerna från Skälby och frågade om vi skulle äta middag på Cino tillsammans. På det sättet kom det sig att vi åt hos våra hyresgäster två kvällar i rad! Vi hämtade dock först upp sonen på jobbet och mötte sedan vännerna på stamlokuset. Min metallsmak gör att ingenting är gott, så jag tog en räkmacka och coca cola. Bakom oss satt en gammal AIK-spelare, vilket förgyllde tillvaron litet. Senare körde jag hem sonen och därefter tog vi ett glas vin på balkongen med vännerna.

Jag försökte bli av med metallsmaken med alla medel till hands. På en blogg hittade jag tips på att man ska blanda ut bikarbonat i varmt vatten och skölja munnen med - hjälpte inte. Jag försökte till och med skölja munnen med whisky - hjälpte inte. Jag sköljde munnen med morfinbaserad hostmedicin - hjälpte inte! Det är något så obeskrivligt övervidrigt att ha pinjemun, så det går inte att beskriva! Måtte det gå över snabbt! Jag måste komma ihåg att aldrig äta pinjenötter mer!

En händelserik dag i en relativt lugn vecka som jag inte kan prata med mamma om - heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar