söndag 9 oktober 2011

Början och slut i moll

Det började i moll för precis ett år sedan. Det slutar i moll i dag. Nu vet jag vad det innebär att ha en blogg. Nu har jag bloggat i precis ett år. Ett surt och sorgligt år. Ett år med glädjeämnen och lyckorus men med en hel del tungt sinne. Kanske blir det bättre. Förhoppningsvis blir det bättre. Eller så är det just detta som är livet.

Solen skiner över takåsarna i Sundbyberg. Det är en djupblå hösthimmel utanför. Två plusgrader. Det är tidig söndagsmorgon efter en jättetrevlig kväll hos goda vänner.

För ett år sedan var jag inne i en av de hittills tyngsta perioderna i mitt liv. Nu är jag inne i det som kanske är 50-års krisen. Glada dagar, deppiga dagar. Ensamma dagar. Trötta dagar. Desillusionerade dagar. Dagar fulla av besvikelse. Dagar fulla av motgångar. Dagar då jag blir missförstådd. Dagar då jag ger upp och sluter mig inom mig själv. Dagar då jag vill annat. Dagar då jag saknar. Dagar då jag önskar att jag kunde få något tillbaka. Dagar då jag hatar mig själv för att jag är så otillräcklig. Dagar då jag skäms över mitt inre gnäll, min inre ömkan och min vilja att bli älskad och uppskattad.

Men alla dessa dagar älskar jag ändå familjen, boendet, jobbet och vännerna. Jag njuter av ljusglimtarna, av skratten, av orten där vi bor, av alla trevliga after works, av goda böcker, av mysiga middagar med vänner, av vetskapen om att en liten kusin är på väg, av alla förestående resor, av livet i detta nu.

Ja, det är nog detta som kallas livet.

Visserligen litet i moll men med gnistan kvar där under.
Sätter jag punkt.

lördag 8 oktober 2011

Sätter på mig leendet

Det är ingen bra dag. Efter ännu en hektisk vecka såg jag fram emot lördagen men av någon anledning blev jag melankolisk och tillplattad.

Det är ingen bra dag. De jag hade att prata med om viktiga och svåra saker finns inte längre. Men nu sätter jag på mig klänningen och leendet och genomför middag hos goda vänner.

måndag 3 oktober 2011

Energi gav dränering

I går var jag så pigg, så lätt till sinnes och njöt så mycket av höstvädret och livet. Jag inledde dagen med stavgång - det var länge sedan - och jobbade sedan stora delar av dagen. Maken och jag var och fikade en sväng på eftermiddagen och sedan var bägge sönerna hemma på middag och Bingolotto - vi spelar ju upp pappas lotter. Pappa verkar ha det bra i solen. Vi får korta rapporter medelst sociala medier och sms.

Och i morse vaknade jag ändå trött. Dagen dränerade mig fullständigt. Det var så många små detaljer som skulle fungera, flera möten, hämtning av ett minneskort, presentinköp, budgetplanering, korrekturläsning och allt annat. Klockan närmar sig nio och jag jobbar fortfarande. Sitter och laddar ner material till layoutaren, så att hon ska kunna komma igång. Det blir en extremt tjock tidning, nästan dubbelt så många sidor som brukligt är.

I lördags var vi på en fantastiskt roligt fotbollsmatch, AIK-Gais som AIK vann efter mycket vackert och enkelt spel. Nu planerar jag och ett par av ungdomarna en roadtrip till Helsingborg då vi ska uppvakta och hylla spelarna för en bra säsong - i bästa fall kommer vi tvåa och i sämsta fall trea.

Efter matchen var bror och svägerska och barn med oss och åt libanesisk enkel mat innan vi avrundade hemma hos oss.

Hemmavarande sonen är lätt-irriterad för närvarande. Han har mycket omkring sig. Förutom nytt extrajobb på Espresso House har han och klasskamrater startat ett företag inom ramen för Ungt Företagande. Jag känner att han tycker att jag är jobbig, töntig och disträ. Han har förmodligen helt rätt. Disträ vet jag - när jag har så här mycket att göra kastar jag socialt ur mig frågor men glömmer att lyssna på svaren. Jobbig och töntig stämmer säkert också. Det stämmer ju liksom helt överens med min egen självbild och självkänsla. Jag kan känna samma sak i kombination med prestationsångest i relation med andra - att jag borde väga mina ord bättre, att jag borde vara intellektuellare, att jag borde fördjupa diskussionerna och att jag skulle ta mig själv på litet mindre allvar.

Sonen tycker att vi lägger oss i när vi ställer frågor, fast vi egentligen bara är intresserade och det i min värld ingår i normalt socialt beteende att vara intresserad och nyfiken. Det skulle ju vara riktigt trist om ingen någonsin bryr sig om att fråga om hur saker och ting är. Det finns sådana omkring mig också; som bara pratar om sig själva och aldrig frågar hur det är med mig eller oss. Och det är sannerligen energidränerande.

Nu ska jag försöka fylla på med litet energi på något sätt. I morgon är en ny dag!

lördag 1 oktober 2011

Dansar med indianer

Det är Indian Summer, eller brittsommar som vi säger i Sverige. Det är soligt, varmt och underbart! Det gäller att fånga dagen, att njuta.

Nu är jag inte så bra på det; jag flänger och far alternativt sitter inne och vråljobbar - men i går kväll gick jag och dottern med kompis och sonen i alla fall ut och tog ett glas vin utomhus på kvällen. I dag är det fotboll på eftermiddagen och sedan blir det middag ute någonstans. Det är den 1 oktober och det ska nästan bli 20 grader i dag! Det gäller att njuta. Snöstormen kan komma när som helst.