onsdag 30 mars 2011

Aprilväder

Vi är fortfarande inne i mars men har ett riktigt aprilväder - det snöar ena stunden och så skiner solen nästa dag. Det utlovas dock varmare dagar till helgen och jag håller tummarna!

Nu har vi packat nästan alla flyttkartonger, kört ännu fler vändor till Lövsta och irriterat oss på killen som ska köpa bokhyllan. Han har betalat den men ännu inte hämtat den - han tycker det är så dyrt att hyra hyrbil så nu undrar han om inte maken kan köra över bokhyllan mot några hundralappar. Nu börjar mitt tålamod ta slut, så kommer han inte i dag får han tillbaka pengarna. Då säljer jag bokhyllan till en annan kille, om han fortfarande är intresserad. I går gick jag till och med tidigare för att vara hemma när killen skulle komma - men han kom inte, utan ringde tre timmar senare!

Sitter fortfarande och väntar på korrektur - det är litet provocerande att det tar sådan tid, särskilt när jag ser att layoutaren är inne på Facebook mest hela tiden.... men det brukar alltid  lösa sig. Ett annat problem är att vi inte har fått in tillräckligt med annonser denna gång, så tidningen blir en rejäl förlustaffär.

Nu är det verkligen väntans tider och jag är rastlös!!! Det är två och en halv vecka kvar och vi är nästan färdigpackade (nåja... inte riktigt)! Samtidigt vet jag hur mycket jag kommer att ha att göra de närmaste två veckorna... det är bara att nu, just nu, känns det seeeeeegt!

måndag 28 mars 2011

Glödhet telefon

Det ringde ända fram till klockan 22 i går kväll - tydligen var vår bokhylla populär... Om nu inte killen som ska komma i kväll kommer enligt överenskommelsen, har jag lovat en annan spekulant att höra av mig. Gotlänningen har ringt och kommer att meddela när i veckan hans åkeri ska hämta köksmöblerna! Vad skönt om vi kan bli av med möbler så lätt! Blocket har varit till stor hjälp det senaste halvåret!

Alla på jobbet gnäller över övergången till sommartid; den tycker jag är en "piece of cake" - inga problem alls. Då är det värre på hösten när vi ställer tilllbaka oss till normaltid - det tar en vecka att vänja sig vid!

I morse låg det ett snötäcke utanför och det var riktigt jobbigt att skrapa bilen! Nu utlovas dock värme om några dagar - härligt!

Nu ska jag ringa ett antal samtal här på jobbet, innan jag får bege mig hemåt! Tidningen är lämnad till layout och jag har en mellandag medan jag väntar på korrekturen. Då passar det bra att beta av samtal som man borde ringt för länge sedan!

söndag 27 mars 2011

När barnen ska röja efter mig...

I dag när jag stod i duschen, efter att ha packat ytterligare kartonger, slog det mig att man - hur man än gör - inte vill rensa ut allt. Jag har sparat ungarnas bebisvinteroveraller, någon leksak var, fårskinnet och litet annat. Då slog det mig att de någon gång förmodligen ska röja efter mig. Nu finns inte så mycket gamla minnen kvar och det jag har är de inte intresserade av - men jag vägrar till exempel att slänga en gammal kakburk som vi hade i mitt barndomshem. Den ska med. Den kommer de att slänga en vacker dag.

Så blev jag litet ledsen igen. Tänkte på att vi ska röja efter mamma på fredag och på att jag borde ha pratat mer med henne. Undrar hur mycket hon uppfattade de sista två dygnen, undrar om hon hade ångest över att hon skulle dö, undrar om hon kämpade emot medvetet... Det är precis som att sorgen har lindrats och att man har en sårskorpa över den - men det är lätt att klia litet på skorpan och då sipprar litet sorg fram.

Litet sorg var det också - fast av en annan sort - att sitta på Globen och se AIK kämpa ända in i kaklet men inte riktigt räcka till i kväll. Nu går Färjestad till final men Gnaget har avverkat en hedervärd säsong. Nu ser vi fram emot Allsvenskan, som börjar nästa helg!

Vi bor i ett virrvarr av flyttkartonger och möbler. Någon har ringt på köksmöblerna och ska höra av sig i morgon för att ordna transporten till Gotland och någon har ringt på bokhyllan och vill komma i morgon kväll och titta på den. Hoppas att de kommer också! Fler har ringt men jag har valt att inte svara...

Vi har i princip tömt bägge förråden, arbetsrummet, vardagsrummet och delar av köket, samt arbetsrummet. Nästa helg ska vi fixa litet i trädgården och packa garderoberna samt ta itu med tvättstugan. Det känns skönt att vi ändå har gott om tid att fixa. Och som sagt, vi kommer att ta med "för mycket" ändå, trots att jag röjer och slänger minnen på löpande band.

lördag 26 mars 2011

Earth hour och sommartid

Slumrade framför tv:n hela gårdagskvällen men såg Jessica Andersson vinna Let's Dance och hade i alla fall varit och hämtat 34 flyttkartonger och 5 flyttgarderober på flyttfirman.

I morse vaknade jag tidigt, kollade favorithelgmorgonprogrammet Friday Night Lights klockan 7.00 och började sedan packa kartonger. En person ringde på Blocketannonsen om köksmöblerna men de hade ingen bil. Sedan kom goda vännerna och fikade och bistod med litet elektriska bestyr. Jag och två av barnen åkte och fikade med mormor, som blev så glad att hon började gråta.

Ungdomarna åkte vidare till Vällingby och fikade med pappa medan jag åkte hem och började kolla på FBK-AIK på TV:n. AIK förlorade efter en helt håglös och orkeslös match.

Vi "festade" på korv i tunnbröd (ungdomarna hade beställt) och jag fortsatte att packa litet. Nu har jag packat  19 kartonger sedan i går. Stora delar av köket och hela bok- och TV-hyllan i vardagsrummet samt bokhyllan i arbetsrummet är nu packade. Det innebär att alla böcker och i  princip alla fotoalbum har packats. Dessutom alla glas som ska med och det mesta av plast- och porslinssakerna.

Återstår kläder och linne... och litet annat....

Om tre veckor så här dags håller vi på att packa upp på Rökerigränd...
Om två timmar är det earth hour och i natt ställer vi om klockorna till sommartid. Gäsp!

fredag 25 mars 2011

Invänjning till sommartid

Antingen har jag också nerverna utanpå inför flytten eller så håller jag på med en mental invänjning inför övergången till sommartid i helgen. I går morse vaknade jag kvart över fem och i morse vaknade jag tjugo över fyra - och kan inte somna om! Otroligt frustrerande!

Det är många tankar kring allt som ska klaffa inför flytten. I dag ska exempelvis flyttkartongerna hämtas. Hur ska de gå in i bilen??? När är bästa tiden att lägga ut annonser på Blocket? Hur länge ska jag låta annonserna ligga ute innan vi kör skiten till Lövsta? Hur ska jag hinna köpa nya handdukar till badrummet? Hur ska vi hinna med Ikea och Mio fredagen den 15:e och dessutom skruva ihop hyllor och bord? Vilka verktyg måste jag ta med till detta? När kommer städfirman måndagen efter flytten? Hur ska besiktningen ske? osv osv.

Men - jag vet ju att allt kommer att lösa sig, som alltid!

I går shoppade jag nya kuddar till soffan och nya kökshanddukar. Det sätter litet guldkant på tillvaron. AIK förlorade - litet nesligt - i går kväll - det ger dock inget guld!

I dag har jag gjort ett ombryt och förevisat vice vd hur jag uppdaterar alla olika Facebook-, Twitter- och Linkedin-sidor för företaget. Det är litet gulligt att han är intresserad, eftersom han faktiskt inte har någon som helst aning om omfattning eller tidsåtgång.

Fick för en stund sedan bra återkoppling på vad jag sade på budgetmötet i går, då jag som sista drastiska åtgärd - lagom ödmjukt - föreslog att vi lägger in en av mattidningarna i en av de andra mattidningarna som en fast avdelning i stället för att trycka den som egen tidning. Jag har ingen aning om hur ledningen reagerade på det men det verkar som om jag i alla fall hade gjort en bra framställan. Det känns skönt.

Solen skiner och våren är här! Om tre veckor så här dags har jag nyckeln till lägenheten i min hand och då ska jag och sonen ila till möbelvaruhusen och ordna bokhyllor och matmöbler - jag längtar så!

torsdag 24 mars 2011

Nerverna utanpå

I dag var det budgetmöte på jobbet. Kraftiga nedskärningar väntas och det är bara att dra ner antal sidor i tidningarna. Det blir ett pusslande och pysslande framöver. Det är alltid litet nervigt inför de här mötena och i dag var vd med också, så då är det ännu värre.

Nerverna utanpå har jag också inför kvällens ishockeymatch i semifinalserien. AIK förlorade första mot Färjestad och måste nästan vinna i kväll. Det blir otroligt tufft och det känns nästan omöjligt. Jag hoppas dock att de vinner, för jag ska på fjärde matchen på söndag och det vore ju roligt om de hade något att spela för!

Nerverna utanpå har också maken nu när det börjar dra ihop sig till flytten. Han skruvar ner lampor och drömmer konstiga drömmar.
Det blir nog tre dryga veckor framöver...

onsdag 23 mars 2011

I väntans tider

Många går och väntar på skatteåterbäringen nu - med e-legitimation kan man till och med gå in och kolla vad man får tillbaka men jag känner ingen hets. Det kommer när det kommer och det brukar hur som haver inte vara så mycket att yvas över.

Huset börjar se litet tomt ut nu, vi packar och röjer litet pö om pö. Det känns helt overkligt att det bara är tre veckor kvar nu! Härligt men litet läskigt!

Gårdagen blev lätt hysterisk. Det blev ett extrainkallat möte med ledningen för att reda ut den dåliga ekonomin. Trots att jag gick i förtid kom jag för sent till mitt möte med engelska Alex, som berättade om sitt företag och jobb över en lätt lunch på O'Learys på centralen, och därmed även för sent till min after work-date med exkollegan och vännen på Östermalm. Vi käkade vår traditionella nachostallrik för 99 kronor och tog ett glas rött och skvallrade om våra liv och jobb.

I morgon är det budgetuppföljningsmöte. Det kan bära eller brista. Det känns rätt mörkt just nu men om ett par månader går jag över till andra tidningen på heltid och det ser jag fram emot.

Mitt i allt är det tidningsproduktion som gäller och jag har ombryt på fredag, så det känns att jag var borta förra veckan... Men det är bara att kämpa på. Hostan har blivit bättre i dag och våren är i antågande.

På vägen hem i dag åkte jag till pappa och hjälpte honom med datorn, som krånglat ett par dagar. Nu pustar jag ut i soffan och försöker låta bli att tänka på jobb och flytt... Det går sådär....

tisdag 22 mars 2011

Ovillig och ofrivillig 70-åring

Han har våndats och försökt smita undan. Men i går var det dags; pappa fyllde 70 år och jag tror att det var förknippat med både olust och litet sorg. Han har inte behövt fixa en enda uppvaktning själv i sitt liv och det var första födelsedagen som änkling. Vi har tjatat, vi har frågat och vi har föreslagit olika alternativ men till slut fastnade han för mitt förslag "åtminstone tårta" och för några dagar sedan var han dessutom och köpte litet bubbel.

Så vi uppvaktade lilla pappa, 70 år. Det var vi barn med familjer och min farbror och faster. Min andra faster ringde och gratulerade under dagen. Jag hade mejlat till de goda vännerna men tyvärr hade de inte läst mitt mejl förrän under själva födelsedagskvällen så de missade uppvaktningen och var jätteledsna för det.

Pappa hade köpt en frukttårta och en Spidermantårta! Han är för rolig ibland! Han hade också rotat fram papperstrallrikar och glas från den gångna guldbröllopsdagen och jag fixade kaffe och tände litet ljus. Av mig och brorsan med familjer fick han en brunchkryssning och av oss dessutom en jättefin bukett blommor. Det blev nog rätt lagom hoppas jag. Vi pratade litet på dagen och jag sade att jag förstod att det kändes konstigt och tomt utan  mamma. Han såg nästan litet rödögd ut när vi kom. Det måste kännas för j-igt att fylla jämnt så här nära på dödsfallet. Det hade varit enklare om han fyllt 71 eller 69...

Det känns dock bra att ha firat honom och att vi bokat in påskhelgens alla aktiviteter - vi går en ljusnande framtid till mötes. Under måndagen var det ju vårdagjämning.

I dag är det dagen efter. Jag har flera förmöten inför veckans budgetmöten och sedan ska jag träffa en engelsk säkerhetskille som jag brukar träffa på SKYDD-mässorna. Han kommer till Stockholm och vill ta en fika. Efter det ska jag träffa bästa kompisen från förra jobbet och äta en nachostallrik och ta ett glas rött! Det känns om en bra dag, så här tre och en halv vecka innan vi ska flytta!

söndag 20 mars 2011

Sunny Sunday

Det var en ledsam dag i går på dagen. Jag fortsatte att tänka på mamma och hennes sista tid. Vad hon tänkte när jag satt och höll hennes hand på dödsbädden, hur mycket hon uppfattade av allting runt omkring. Jag funderade över om jag borde ha pratat mer med henne om att jag visste att hon skulle dö - men man vill ju ingjuta hopp, fast man vet att det är hopplöst...

Men när jag hade torkat tårarna fick vi en jättetrevlig kväll med goda vänner.

I dag har jag rensat ut papper, vi har varit på Mio, Hemma och Chilli och sedan bjöd Sofia på officiellt invigningsfika.Vi tittade på vårt nya köksbord, letade efter en skänk och köpte en ny kaffebryggare. Efter kalvfärsbiffar och kokt potatis till middag, ringde jag mormor och pratade litet och sedan ringde jag pappa - som fyller 70 år i morgon! Han lät litet dämpad.

Det har varit en härlig vårhelg med takdropp, torra vägbanor och sol. I går satt jag ute på altanen i solen i ett par timmar och njöt. Och nu är det tre och en halv vecka tills vi får nyckeln till vårt nya boende! Nu drar det sannerligen ihop sig!

lördag 19 mars 2011

Frisk fredag?

Det hade nog kanske varit en bra idé att stanna hemma även på fredagen men jag hade ju redan skjutit upp de två intervjuerna tidigare i veckan, så jag drog till jobbet. Det gick rätt bra. Jag åkte in till stan och intervjuade marknadschefen för Wayne's och sedan tillbaka till kontoret.

Då började det kännas skakigt igen men jag jobbade på till två, sedan packade jag ihop och åkte hem. Den telefonintervju jag skulle göra med McDonald's kunde jag ju göra hemifrån. Jag är otroligt matt - att gå i trappan suger musten ur mig och hostan är inte särskilt mycket bättre.

Jag fixade dock middag till maken och vi tog ett glas rödvin. Sedan skrev jag en artikel och tittade på tragiska nyheter från Japan och Libyen och sedan Let's Dance semifinal.
Och i natt tänkte jag på en scen från i höstas. Det hade nog med min hosta att göra. Jag såg mamma på KS, på vårt sista besök på Thorax, då hon fick den läkaren hon absolut inte ville ha. Hon kom dit i rullstolstaxi och jag mötte upp. Vi gick in på röntgenavdelningen och sedan körde jag henne upp till avdelningen. Vi fick vänta länge eftersom den ordinarie läkaren var sjuk. Sedan berättade doktorn att det "inte var så stora förändringar". Hur glad hon blev. Hur ledsen jag blev. Jag såg ju röntgenbilderna. Jag såg vätskan i lungan. Jag förstod att de förändringar som ändå förekommit inte var av godo. Då var det inte heller så långt kvar...

Men - nu är det lördag. Efter att i går kväll ha hostat så att jag nästan spydde, har jag nu spränghuvudvärk igen. Jag tar tabletter och hoppas bemästra den, så att jag kan komma i kapp litet med jobbet. Gårdagens snöfall har lagt ett nytt vitt täcke över trädgården men solen skiner och några vårdagar utlovas. Det måste bli en bra dag! Det måste bli en bra dag!

torsdag 17 mars 2011

Nya tag

Nä, nu är det dags att kavla upp ärmarna och lämna självömkan bakom sig. Det är en ny dag. Jag trodde jag skulle jobba. Maken fick leverera huvudvärkstabletter klockan fyra och sedan gick jag upp i vanlig tid. Alldeles darrig gjorde jag mig i ordning men det hela slutade med att jag fick kapitulera. Illamående, dålig i magen och svettig fick jag lägga mig i soffan och acceptera att det blir ännu en dag i husarrest.

Det är väl som mamma sade när jag var barn; en feberfri dag hemma, då man helst ska kunna gå ut en sväng, innan man går tillbaka till skolan/jobbet. I dag är jag i alla fall iordninggjord och om solen håller sig kvar ska jag våga mig på en långsam pensionärspromenad under dagen. Det är sjukt hur darrig jag är!

Humöret är dock bättre.
I morgon är det fyra veckor kvar! Nu när jag börjar "pigga på mig" känner jag mig också mycket mer lätt till sinnes vad gäller flytten. Det kommer att gå jättebra, även om jag känner viss stress för allt som ska fungera. Häromkvällen fick jag maken att skruva ner takfläkten i vårt sovrum. I dag ska jag släpa in litet prylar från uteförrådet, saker som ska följa med till Sundbyberg. I helgen måste vi nog köra en vända till Lövsta igen.

Men... nu tror jag att jag måste lägga mig ner och sova litet igen...

onsdag 16 mars 2011

Ömklig och eländig

Trodde jag skulle jobba i dag. Men inte. Kände hela natten hur dålig jag var och den statusen kvarstod i morse. Det var bara att kapitulera för bacillerna och stanna hemma ännu en dag. Jag fick ställa in en intervju med Max hållbarhetschef, matutvecklare och vice vd och ett årsmöte. Som tur var hade jag redan bokat av tandläkarbesöket i går.

Jag har en obeskrivlig huvudvärk och på kvällarna är hostan fullständigt vedervärdig. Jag måste gå till läkaren med min hosta som aldrig försvinner. Inte nu, när jag har influensa, utan sedan. Jag hostar ju även när jag inte är sjuk. Jag har alltid förklarat det med att det är följder av mina två lunginflammationer men det är klart att det inte är helt normalt att ha rethosta hela tiden; när man går ut från duschen, när man går ut utomhus och så där. När jag sedan blir sjuk, får jag nuförtiden en extremt jobbig hosta.

Det är naturligtvis inget allvarligt men möjligen finns det någon form av lindring att få för luftrörsirritationen... Och när man har haft en mamma som gick och hostade och under en lång tid trodde det var biverkningar av blodtrycksmedicinen, när det i själva verket var lungcancer, så borde man lära sig någonting.

Tre månader av saknad.

Försöker att inte tycka synd om mig själv - men litet ömklig känner jag mig. Jag är inte van vid att ha feber, ont överallt och hosta lungorna ur kroppen.
Så jag sitter här hemma, svettas och tycker synd om mig själv. Det är inte vackert eller snyggt; jag gillar inte självömkan. Men det är ju bara jag som bryr mig.

tisdag 15 mars 2011

Bara mamma brydde sig...

Det slår mig hårt. Nu när jag är sjuk saknar jag mamma ännu mer. I vissa lägen behöver alla lite kärlek och stöd. Hon ringde alltid när jag var sjuk, hon kollade av läget en lång tid efteråt. Hon pushade mig att gå till läkaren när det behövdes.

Visst finns maken här och fixar det praktiska men hos mamma var jag ändå mammas flicka, även om jag var 48 år.

Vem ska ringa och kolla hur jag mår nu, vem ska visa lite oro och vem ska säga åt mig att gå till läkaren när jag inte har vett att göra det själv?

Herregud vad ensam och eländig jag känner mig... Och i morgon är det tre månader sedan hon dog.

Från en sjuksäng

Rapport från en sjuksäng:
Lördagen blev trevlig. Vännernas hund höll på att vända ut och in på undervåningen och skrämma oss icke hundvana till vettet men så är det kanske med valpar... Om rätt låt vann är svårt att säga... Det var ingen som stack ut särskilt och vi var väl så där lagom engagerade.
Under söndagen var min hosta värre och jag började må dåligt. Jag trodde att det kanske var biverkningar av hostmedicinen som jag tog till natten. jag hade svårt att andas och somnade var jag än satte mig. Vi skjutsade dock sonen till Arlanda, för hans andra Barcelonaresa på två veckor, och tog en fika med pappa på Waynes. När jag sedan slocknat i soffan, sms:ade brorsan och undrade om jag kunde skjutsa honom till jobbet för att hämta bilen som han lämnat där dagen innan. Det gjorde jag förstås och jag kände mig något piggare tills jag åter lade mig i soffan.

Sedan blev det bara värre och värre. Under natten hade jag ont i hela kroppen, svettades, mådde illa och kände att jag nog fick kapitulera och sjukanmäla mig. Jag tror det är första gången sedan 2002, då jag hade min senaste lunginflammation, dock inte lika svår som den första, 1998.
När jag vaknade i går morse blev jag ännu mer övertygad om att jag inte skulle kunna ta mig någonstans. Jag låg i sängen hela dagen, drack litet coca cola och sov. Dessutom sov jag hela natten utan problem.

I dag mår jag avsevärt mycket bättre. Så pass att jag har förflyttat mig till soffan och ätit några mackor. Jag får fortfarande svettningar men hosten är bättre. Siktar på att jobba i morgon men har ändrat agendan så att jag bara behöver göra intervjun kring lunch och kan vara på kontoret resten av tiden. Hoppas jag mår ännu bättre då! Det är aldrig kul att ställa in eller skjuta upp intervjuer men å andra sidan händer det som sagt inte så ofta... men tidningen ska ut och vi har ombryt nästa fredag, så det finns inte utrymme för så långa sjukperioder...

Vi har en ekonomidirektör på jobbet, som är trevlig och rar när man träffar honom, men satan vilket otroligt drygt sätt han har när han skriver! I dag kom ännu ett av hans beramade mejl, där han hotar med personalnedskärningar om vi inte bättrar på våra resultat. Han skriver:
"I en första ansats antas kostnadsbesparingar kunna genomföras inom rörliga kostnader. Uppnås ej önskade besparingar kommer centrala beslut fattas inklusive personalreduceringar." Tack för den!

Media rapporterar annars kontinuerligt från Japan, där jordbävning, tsunami och radioaktiv strålning i ett bildar en gigantisk tragedi.

Och sonen rapporterar om sjukliga översvämningar och skyfall i Barcelona.
Jag tror jag måste gå och lägga mig en stund igen...

lördag 12 mars 2011

Taco- och mellofrossa

AIK gjorde en heroisk insats i går kväll och vann tredje matchen mot HV. Det kändes gott en mörk fredagskväll. I dag inledde jag dagen hos frissan och sedan har jag packat lite och städat. Det är melodifestival i kväll så vi ska träffa goda vännen och hans dotter samt dalmatinervalp. Det bjuds tacos och hemgjord glass.

Det är tre månader sedan mamma led sig igenom sina sista dagar. Känns som en oändlighet men ändå inte. Jag minns hur trött jag var och hur ledsen jag var...

Men nu ska vi inte minnas, utan ha olika uppfattning om vilken låt som ska vinna...

fredag 11 mars 2011

Fridfull fredag

Snöstormen har bedarrat och solen skiner på ett sätt som får oss frusna svenskar att åter tro på en vår. På jobbet har jag avverkat ett möte och funderar nu helt sonika på att flexa ut och åka hem för att handla, städa av litet och kanske packa en eller annan flyttkartong. Det är på dagen fem veckor kvar tills vi får nycklarna till vår lägenhet. Två veckor kvar tills vi får hämta flyttkartonger och flyttgarderober. Äntligen drar det ihop sig!

Gårdagskvällen på Copperfields var trevlig. Det är helt klart bättre att umgås med den forna kollega på tu man hand, än tillsammans med den andra forna kollegan. De två ihop blir för mycket, eftersom bägge vill ha allt ljus på sig. Det blir rätt tröttsamt i längden.

I kväll är det tredje matchen i elitseriens slutspel och AIK möter HV 71 borta. Det måste jag kolla på förstås! Ja... det är nog hög tid att packa ihop och lämna den här veckan bakom sig, tror jag! Det är i sann mening en fridfull fredag!

torsdag 10 mars 2011

Reload och hostmedicin

Sitter med en flaska VitaminWell Reload och har knaprat hostmedicintabletter. Hostan är djup och jobbig och jag är fortfarande trött - men solen skiner och det är vår-vibbar i luften, än så länge. Det ska tydligen snöa till eftermiddagen...

Livet känns litet lättare i dag. Flytten närmar sig; om fem veckor är det dags! Åh, vad jag längtar. Jag vill packa upp alla kartonger, skruva ihop nya bokhyllan, krypa ner i sängen i nya sovrummet under nya täcket, beskåda utsikten från balkongen, provsitta stolarna vid köksbordet och välja bästa platsen... Fem veckor - 35 dagar!

Till dess får jag nöjda mig med att AIK vann även andra slutspelsmatchen mot HV71 (och vilken bra match det var!), att vi får middagsgäster på lördag då det är Melodifestival och att jag ska på AW i kväll. Det är inte min favorit-AW-kompis  men det får duga. När jag träffar henne enskilt är det bättre än  när jag träffar henne med andra.

Med litet reload, rosenrot och hostmedicin kommer man långt!

onsdag 9 mars 2011

Jobbkramp

I dag lämnade jag allt material till den ena tidningen och planerar den andra. Har ingen större energi. Det är kanske litet antiklimax efter den långa planeringen inför resan och själva resan - för nu är jag trött. Det visar sig bland annat genom gråtmildhet.

Känner mig litet deppig. Tänker på mamma och bästa kompisen och saknar dem oändligt. Det är snart fyra månader sedan mamma dog.

På lunchen åkte jag upp till köpcentrumet och försökte trösthandla litet - det blev tre löpare till matsalsbordet och två till köksbordet i nya lägenheten samt tre mindre ljuslyktor. Det gav i alla fall en kortvarig känsla av glädje!

Det är ungefär fem veckor kvar till flytten nu - det är verkligen något att se fram emot, så nu ska jag tagga för det! Och i kväll ska jag sjunka ner i soffan framför TV:n och se andra matchen i elitseriens slutspel, där AIK möter HV71 hemma efter en helt otippad vinst i första matchen i lördags! Hur det än går så skänker det en stunds spänning i vardagen.

Nej, egentligen skulle jag bara vilja flexa ut nu och dra mig hemåt medan vårsolen skiner. Snöväder är tydligen på väg. I stället får jag väl börja "stretcha" litet så att jag blir av med jobbkrampen jag lider av...

tisdag 8 mars 2011

Barcelona i pengar

Om jag ska summera vad Barcelonatrippen kostade, så ser det ut så här:
Hotell, 1 tvåbädds- och 1 trebäddsrum i tre nätter: 690 euro, motsvarande 6 190 kronor
Flyg: 2 880 kronor per person (priserna sjönk med tiden)
Fotbollsbiljetter: 785 kronor per person (hade blivit billigare att köpa direkt via FCB)
Fickpengar: växlade in 11 047 kronor och har med mig 55 euro hem, motsvarande 500 kronor.

Vi gjorde alltså av med 10 500 kronor ungefär på mat, dryck, taxi, bussbiljetter, linbaneresor för fem personer! Det blev nog några alkoholfria drinkar till pappa där också. Det är inte så farligt på fyra dagar tycker jag. Vi har ju verkligen unnat oss allt.

Utöver det betalade jag taxi i Sverige 720+785 kronor samt frukost på flygplanet och litet förtäring på planet.

Ungarna betalade sina resor, hotell och fotboll själva (= 4 864 per person). Tack för det! Tack för att ni följde med! Och tack för att pappa och bror med svägerska förgyllde dagarna också!

Måndag i Barcelona

Avresedagar är alltid litet sega. Nu hade vi tur, så solen sken och det var högsommarvarmt i lä. Det vankades ytterligare en festival, så de flesta affärer var stängda. Vi hade tänkt besöka den fascinerande saluhallen men tyvärr var den också bommad. När vi hade checkat ut och ställt bagaget i ett bagagerum på hotellet gick vi upp till Café Zurich, som tydligen är Barcelonas äldsta och mest kända fik. Jag och sonen gick iväg för att titta på det vandrarhem där han och hans klass ska bo om några dagar och sedan anslöt vi till fikandet på torget.

När vi ledsnat där, gick vi vidare. Maken och pappa tog en taxi till hamnen och vi andra tog en språngmarsch. När vi kom fram till Tapatapa hade taxiresenärerna tagit ett perfekt bord, så vi beställde in sangria och tapas - de bästa! Jag hade kunnat sitta där hela eftermiddagen, tror jag - men omväxling förnöjer. Pappa tog samma lunch som jag; han tyckte det var jättegott och kommenterade:
 – Det här skulle Lena ha gillat!

Och det skulle hon. Jag tänkte på mamma flera gånger under dagarna; tänk om hon vetat att pappa skulle åka till Barcelona med oss. Tänk om hon fått leva, så att hon hade kunnat få uppleva allt det vi upplevde!

Nåja; vi gick vidare till torget Universal och tog en fika och ett glas vin, beskådade myllret av människor. Det är helt galet i Barcelona; så många människor, så många udda människor, så många gatumusikanter, mimare, clowner, artister, poliser, bilar, så mycket färger och så många dofter! Fantastiskt gamla och utsmyckade hus varvat med urläckra och snygga moderna byggnader i fin harmoni och så denna moderna hamn! Helt underbart!

När vi ledsnat även på Universal gick vi till hotellet, besökte toaletterna och vandrade sedan till ett litet minitorg längs Ramblan, där vi tog en sista dricka innan vi hämtade väskorna och tog två taxibilar till flygplatsen. Det kostade runt 30 euro och tog ungefär 20  minuter.

Vi kunde checka in direkt, trots att det var tre timmar kvar till avgång. Vi åt middag på McDonald's och gick i affärer innan vi satte oss vid gaten. Tiden gick rätt fort, trots allt. Planet var en halvtimme sent och jag upplevde det som ännu trängre än på nerresan!

Framför mig hade jag en tonårig värmländsk snorunge som inte kunde sitta still. Han fällde stolen, så att mina knän kom i kläm och hans huvud i princip låg i mitt knä. När han gungat och vridit och vänt sig i en halvtimme lutade jag mig fram och bad honom (vänligt) att sluta gunga eftersom det var så trångt och jag fick ont i knäna. Han tittade på mig som om han inte förstod ett ord stockholmska och fortsatte att gunga hela resan. Ingenting hjälpte. Jag körde upp mina knän på alla möjliga ställen på sätet, jag satte bägge knäna upp emot sätet och tryckte upp hans rygg men han bara fortsatte att vrida sig och vända sig!

Nåja, vi landade kvart i tolv och taxin kom några minuter senare. Vi var hemma till halv ett, då sonen körde hem pappa och dottern. Vi hade inte många timmars sömn att se fram emot men vi var alla litet varma i skinnet efter alla timmar i solen och mådde rätt gott, trots allt.

Mission completed! Överraskningen blev lyckad och maken väldigt nöjd. Jag kan bocka av måstet att se en Barcelonamatch och kan mycket väl tänka mig att återvända till Barcelona igen, gärna tidig vår då alla träd på Ramblan är gröna. Man kan inte låta bli att älska den brokiga staden!

Söndag i Barcelona

När inte pappa dök upp till frukosten klockan nio blev vi alla fem litet oroliga. Han är vanligtvis morgonpigg och kommer alltid till utsatta tider. Maken och jag gick upp till hans rum en stund efter nio och knackade på. Jag var litet rädd för att han skulle ha fått någon fördröjd chockreaktion/hjärnskakning och inte blev det bättre av att han inte öppnade. När vi började fundera på om vi skulle gå  ner till receptionen och ordna en reservnyckel hörde vi till slut en sömndrucken röst inifrån:
– Är det på mig det knackar?
Yrvaken kom han upp - han hade helt enkelt sovit supergott!

Det stod busstur med röda linjen på dagens agenda, men eftersom det var Barcelona Maraton (och Vasaloppet i Sverige) skulle inga bussar gå före klockan 13.00. Vi tog oss därför ner till MareMagnum i hamnen och efter besök i ett antal affärer, litet shopping och sol-lapande på en parkbänk, satte vi oss på Tapatapa. I gassande sol åt jag en tallrik med ett antal tapas och de andra plockade ihop olika rätter. Det var fantastiskt gott. Fantastiskt dyrt också - men absolut värt pengarna!

Sedan lyckades vi hamna på den första bussen efter maratonuppehållet; maran pågick fortfarande så det var tyvärr en massa avspärrningar kvar. Vi fick därför passera ett kvarter tre gånger och längs hela den långa färden hade vi rött på trafiksignalerna på i princip varenda ställe. Eftersom intervallerna är långa blev det en oändlig färd - flera i sällskapet höll på att somna! Det blev dock bra, då vi kom till Montjüic och fick åka linbanan upp till försvarsanläggningen högst upp på berget. Otroligt fascinerande och maffigt landskap! Det var en riktig höjdare. Kastellet är från 1640 och linbanan ursprungligen från 1929 och den stora världsutställningen, då också delar av arenan där uppe byggdes. Den byggdes också om och till inför OS 1992.

På kvällen åt vi på en mysig tapasrestaurang i en av gränderna bakom vårt hotell och sedan blev det svindyra drinkar på Ramblan. Där kostade en öl sådär 8 euro! Under den här vistelsen har vi definitivt druckit för mer än vad vi har ätit. Middagarna låg på mellan 49 och 64 euro medan söndagens drinknota (på kvällen) gick på sådär 75 euro för vår familj - och då drack de flesta läsk!

Lördag i Barcelona

Vi vaknade upp till Dagen Fotboll. Nu skulle vi se Barcelona - Real Zaragoza och det såg vi förstås fram emot. Efter en croissantfrukost begav vi oss ner till tursistbussen, löste tvådagarskort och tog en första tur upp mot centrala Barcelona från hamnen.

Jag och ett par av ungdomarna gick till agenturen igen och denna gång tog de emot med öppen port och ordentligt kuvert med fem biljetter. Brorsan och svägerskan tog bussen till Camp Nou där de skulle hämta sina biljetter och resten av sällskapet väntade på strategiskt belägna Café Zürich på Plaza del Catalunya.

När vi kom tillbaka fortsatte vi bussfärden, denna gång med blå linje, för att möta upp brorsan och svägerskan vid La Sagrada Familia. Där var köerna oändliga, så vi satte oss på ett fik och åt lunch och bestämde att vi inte skulle gå in i den mycket märkliga och rätt fula men vidunderliga katedralen, Gaudís ofullbordade mästerverk.

Vi åkte tillbaka till de centrala delarna, tog en fika på Café Zürich och skulle sedan gå ner till hotellet. Ungdomarna var och tittade i affärer. Rätt högt upp på Ramblan ramlade pappa handlöst rakt framåt. Jag hann inte fånga upp honom, utan såg bara hans huvud och ansikte studsa kraftigt mot marken, blodet börja droppa och glasögonen flyga iväg i två delar. En massa människor kom fram och hjälpte till med servietter och att få upp honom på benen. Han var rätt stursk, torkade blod och sade att han mådde fint. Någon ville ringa ambulans men det tackade vi nej till. Maken tog dock glasögonen och gick bort till informationskiosken för att höra var man kan laga glasögon klockan fyra en lördag i Barcelona.

Jag stod med pappa en stund så att han skulle hinna samla sig och sedan insåg jag att jag måste få honom till hotellet för att se hur han mådde egentligen. Han försäkrade mig om att han kunde gå. Jag tog honom under armen och fick nästan dra honom fram längs gatan. Plötsligt blev han jättekonstig.
– Men - var är jag någonstans? frågade han.
– Var är mina glasögon?
– Vi är ju i Barcelona och maken är hos optikern för att laga glasögonen. Du har ju ramlat.
– Ja men var är mina glasögon?
Så där höll det på. Om och om igen. Han visste inte var han var, var plånboken var, var glasögonen var, vilken dag det var, hur han kommit hit osv. Jag sms:ade brorsan men när pappa bara blev ännu konstigare, ringde jag och sade att jag behövde hjälp.

I mitt inre såg jag ambulansfärd till sjukhus och ingen match för mig.

När vi kom till hotellet hann ungdomarna i kapp. Portiern pekade ut närmaste sjukhus men till att börja med ville jag få pappa att vila. Vi åkte upp till hans rum, lade honom på sängen och märkte till vår lättnad att han sakta började piggna till. Brorsan, svägerskan och maken kom samtidigt. Glasögonen var fixade, vi lade om såret och nu kunde han svara redigt på alla frågor.

Han fick vila en halvtimme och sedan bedömde vi att han var så pass återställd att han nog skulle orka med en fotbollsmatch. I långsam takt gick vi till KFC och åt smaklös kyckling. Sedan tog vi taxi till Camp Nou, där sönerna och pappa köpte varsin Barcahalsduk. Pappa visade sig ha bästa platsen. Vi andra såg i alla fall planen, även om sikten var beskuren av taket. 79 000 åskådare (rätt tystlåtna sådana) såg Barca göra sitt jobb; första halvlek var fartfylld och rolig medan andra var ett sömnpiller.

Efter matchen tog vi två taxibilar till Avendia Paralel, där brorsan och svägerskan bodde. Vår förare var smartare, så vi kom dit rätt snabbt. Hela gatan var nämligen avstängd för karneval. Pappa, brorsan, svägerskan och ena sonen kom betydligt mycket senare. Vi tog en drink på en uteservering och promenerade sedan hem någon gång efter tolv, längs en mycket tveksam och halv... nej, helläskig gränd. Till och med jag kände mig litet hotad där jag gick sist med pappa, och ropade på maken för att få understöd om det behövdes.

Vi kunde summera en litet väl spännande dag som ändå fick ett lyckligt slut.

Fredag i Barcelona

Maken sov oroligt. Trots dimridåer luskade han ut att färden skulle gå till Barcelona. Det gick tydligen inga flyg till någon annan destination som passade. Han packade lydigt väskan och gick ut till taxin klockan 04.20 på fredagsmorgonen. När vi gick ut mot taxin mötte ungdomarna och pappa upp. Det första pappa gjorde var att försäga sig om brorsan och svägerskan men vi lyckades släta över det hela. På Arlanda fick maken sista ledtråden; boken om Barcelona. Han frågade om "några fler skulle med" men vi intygade att så inte var fallet. När vi åt frukost försa sig dock ena sonen men det gick maken förbi. Färden gick bra och vi tog en taxi till hotell Cuatro Naciones på La Rambla 40. Där stod bror och svägerska med jättefin blomma och en flaska Cava. Maken blev inte så förvånad!

Det jag misstänkt visade sig också stämma; bror och fru väntar barn! Det blir jätteroligt och verkligen något att se fram emot! Det ger mig en stunds reflektion över när mamma berättade att hon och pappa väntade brorsan, efter flera missfall, och glädjen när han föddes. Jag var nog den mest stolta storasyster Jakobsberg någonsin hade skådat. Jag gick upp med mamma eller pappa på nätterna när det skulle matas och bytas blöjor. Jag lekte med honom på golvet i timmar och jag gick ut med honom i barnvagn på vackra gården. Min bror har alltid stått mig oändligt nära och jag är så glad för hans och svägerskans skull!

Vi drack i alla fall bubbel och gick sedan ut på Ramblan. En lättare lunch intogs i en galleria på Plaza de Catalunya. Sedan tog jag och två av ungdomarna det långa benet mot agenturen där vi skulle kunna hämta biljetterna. Jag fick panik när inte adressen gick att hitta och ingen visste något om biljettförsäljning. Till slut träffade vi på en tjej, som fick tag på en representant för byrån via telefon och så fick jag prata med henne. Hon försäkrade att de skulle finnas på plats på matchdagen och att jag var välkommen tillbaka.
Medan maken vilade, gick jag och ungdomarna ner till hamnen och MareMagnum. Just där var det soligt och lä, så vi tog en Café Latte på Starbucks. Vi mötte upp de andra på en uteservering och tog på kvällen en promenad till en tapasrestaurang som svägerskan läst om i en turistbok, Can Canassa. Den fanns även i min bok - men vi kunde konstatera att böckerna lovade mer än vad som kunde hållas. Dagen avslutades med en drink på Ramblan innan vi trötta gick till sängs.

torsdag 3 mars 2011

Blåsningen

Maken ringde. Han lät rätt nöjd med sig själv. Nu vet han; vi ska åka till Mallorca. Han hade förstått det direkt när han fick M&M-påsen. Jag trodde att han skulle tänka flygresa då men han såg bara M:n. När han fick flaggan hade han gått ner och googlat, eftersom han inte visste att Spanien hade ett sådant emblem. Men han får ett rätt; fotboll; han frågade om resan innefattade fotboll. Han hade säkert googlat fram att Mallorca möter Valencia på lördag.

Men nu känner jag; åh gud tänk om han blir besviken. Han älskar ju Mallis... Men ingenting kan väl slå att se Barcelona spela fotboll? Jag vill ju att han ska bli glad, inte besviken... Å andra sidan; ingen har dött av att se något nytt! Och det ska vi med besked göra!

Själva överraskningen känns dock riktigt lyckad; det blir en blåsning av stora mått!

Snart dags för antiklimax

Det drar ihop sig. I går kväll när maken gick och  lade sig väntade paketet med spanska flaggan på huvudkudden. Jag sov nästan, så jag fick inga kommentarer. Tidigt i morse smög jag ut och la paketet med pass-informationen på förarsätet i bilen, eftersom jag själv åker kommunalt i dag. Jag tror inte han blev så glad. Fick bara ett kort sms för en stund sedan: dotterns pass saknas.

Så nu ska man ha ångest för det; hoppas verkligen att hon hittar det i kväll hemma. Jag har en känsla av att hon fick det med sig hem efter Kanarieöarna! Vad gör vi annars?! Tillfälligt pass går knappast att fixa klockan fem på morgonen! Åh, suck!

Så just nu har jag mest en klump i magen än känner förväntan. Klockan tre i dag skjutsar pappa brorsan med fru till Arlanda. Själv ska jag ut och göra en intervju, hem och växla in pengar, skriva artikeln, tvätta hår och packa samt kolla AIK-match på datorn.

Nu är det snart dags för upplösningen av denna långa väntan och förväntan! Det är bara att hoppas att maken tycker det har varit roligt - efteråt...

onsdag 2 mars 2011

Tålamodet tryter

Tiden går långsamt. Mitt tålamod tryter nu. Vill komma i väg på resan. Vill ha allsvensk premiär. Vill flytta. Vill ha vår. Vill ha påsk. Vill ha semester...
I detta tröga tidevarv kunde vi i går beskåda ett AIK som spelade briljant i första perioden, fullständigt föll igenom i andra, spelade upp sig i tredje, briljerade i förlängning och förlorade på straffar. Laget ligger kvar på slutspelsplats men det är ynka två poäng till laget som ligger sist i tabellen. Två matcher kvar i grundserien. Man kan säga att tålamodet tryter där också - ishockeysäsongerna är verkligen oändligt långa!

I dag får maken inte någon ledtråd förrän han ska gå och lägga sig. Då får han den lilla spanska souvenirflaggan. I morgon bitti får han ett foto på pass med uppmaning om att ta hem alla pass från jobbet. Utebliven regelbundenhet på ledtrådarna kommer att göra honom litet förvirrad och kanske något stressad. Kanske hans tålamod tryter? Han verkar dock rätt lugn så jag är tämligen säker på att han vet att det står en resa på agendan...

tisdag 1 mars 2011

Spekulationer

Maken är rädd att upplevelsen ska sätta honom i gipsvagga... mest på skämt. Han funderar rätt ordentligt. I går kväll kom han nog fram till att det handlar om en resa, för han trodde att förpackningen från Lavazza, där kortet låg, var en ledtråd. Kanske misstänkte han att det var en resa till Italien för att se Zlatan (som var på TV just då). Han konstaterade att han i alla fall trodde att det var en väldigt dyr upplevelse.

I dag fick han en påse M & M. Han frågade litet om när på fredag det är dags och fick bara till svar att "det får du väl se".
Uppvaktad av bror och svägerska samt pappa.

Det blev en lyckad kväll i alla fall - grannen kom över med blommor och flera vänner och hans syster samt systerson ringde och gratulerade. Jag tror att det var precis lagom, precis passande för makens blygsamma vilja att fira födelsedag.

I kväll ska vi på ishockey - tre omgångar kvar av grundserien och AIK möter Luleå i en av ödesmatcherna. Det ska bli kul att få med maken för en gångs skull. Hittills har jag gått med brorsan denna säsong.

Och på jobbet är det förstås hysteriskt mycket att göra igen! Medan jag ger järnet på Lidingö, pågår spekulationer hos maken - hoppas hans jobbarkompisar kan hålla masken!